Aftonbladet – 6 december 1850, sida 2

bennes förbållande till Fidelio hade utvecklat sig, och önskade bevara mig från ett lika öde. På detta sätt förde jag ett underbart dubbelt lif. A ena sidan klosterlig dise;plin och enslighet, å den andra ett verkligt feerilif på berg och fält. Då man skulle utbilda min; kropp genom ständig öfning, men icke dess mindre undvika manlig handledning, så valde den goda Dornefeld till min Järarinna i ridkonsten en mademoiselle Rosalinda, som förut bade tillhört et konstberidaresällskap, och antog en mademoiselle Margaretha Feller för att undervisa mig i simning, gymnastik och skridskoåkning. Nr Rosalinda var en alldeles egen apparition. Hon hade varit skön, varit tillbedd af de briljantaste kavaljerer, till dess ett olyckligt fall från bästen bouleverserade hennes hela existens. Hon mås!e renoncera på sin carriere, och då under sjukdomstiden hennes själ med intensitet hade vändt sig inåt, vaknade hos benne.en liflig önskan att börja en ren, moralisk vendel. Hon hade Jåtit kalla till sig en prest, och denne hade satt henne i rapport med sin vän, den goda fröken Dornefeld, hvilken antog henne i vårt hus för att genom en stilla lefnad förädla sig sjelf och bevara mig för en orolig, af manliga passioner störd framtid, Jag fästade mig vid Rosalinda med den var maste inclination. Då den goda Dornefeld ville sysselsätta mig med söm, måste bennes bemödanden gifva vika för min naturell, icke såsom jag ej skulle kunnat eller velat lära det; tvertom fattade jag allting under lek, men hela den lidelsefulla kraften af min natur omfattade ömsom strumpstickning, ömsom tapisserisöm, och under det mina prestationer i båda f llen voro oerhörda, under det jag på en dag fullbordade hvad som eljest erfordrat tre öfvade fruntimmer, uttömde j g mina krafter och sjönk om.aftonen:uti en domning, som nästan gränsade till somnambulism. Onekligen. bade ock de strumpor jag stickade med ett barns o