Aftonbladet – 6 december 1850, sida 2

våft in sig sjelfva och sina folk i en labyrint ff skenkonstitutionella former och skengarantier, men fortfarande, på hemliga vägar, ihärdigt hämpa för att de facto upprätthålls absolutisnens innersta väsende, och så mycket som möjigt göra den gällande vid maktens utöfning. särvid visar sig således det sällsamma förhållande, att hvad cz:ren sålunda fördömer och stämplar såsom infamtr, just är hvad de konservalive, så väl här, som i andra länder, eflersträfva, nemligen en konstitution på parperet, hvilken i sjelfva verket lemnar styrelsen så fria händer som möjligt, men deremot saknar nödiga garantier, att folkets suver änttet icke trädes för nära af de maktegande. Visserligen skulle en del af de renhårigt konservativa sannolikt belsi se den rena zabsolutismen införd, emedan ingen styrelse är till sin natur så i botten konservativ som denna2, hvarföre och Rysslands regeringsmaximer i allmänhet kan påräkna deras bemliga sympatier, a ofta nog till den grad, att man anser sjelfva ifegenskapen ic:e sakna sina fördelar; men de sansade af partiet inse dock, att den politiska bildningen i landet åtminstone nått den ståndpunkt, att något försök på allvar, åt det hållet, icke är tänkbart. Då nu absolutismens förbjudna frukt miste med resignation försakas, söker man på annat sätt hålla sig i någon mån skadeslös. Om än landet blifvit hugnadt med konstituionella former, söker man dock så mycket möjligt motarbeta, att sjelfva andan af det represenlativa statsskicket gör sig gällande och lefvande uppträder i dessa former; det vill säga: man vill att konstitutionen i sin utöfning skall vara sådan, att folkviljan och representationen må hafva så litet som möjligt att säga, och deras makt så mycket som möjligt kringskäras; men deremot absolutismen, vare sig utöfvad genom regenten sjelf, eller hans närmaste omgifving, hafva för sig upplåtet :å stort utrymme som möjligt. I konseqvens med denna hemliga trånad efter absolutismens solskensglimtar, sätta sig de äkta konservativa hårdnackadt emot alla sådana reformer, som i mer eller mindre mån kunna öka den parlamentariska inflytelsen från en representation, som uttrycker tänkesätten hos landets majoritet, och deremot minska utvägarna för maktens innehafvare att vinna sina syften genom intriger och korruption. Häåruti ligger egentligen hela dagens stora politiska stridsfråga. Det är derföre ej sagdt, att ofvannämnde politiska fraktion absolut sätter sig emot garanliers bafintlighet på papperet, endast maschineriet för öfrigt är sådant, att dessa garantier, hvarpå folkets hela förtröstan hvilar, när som helst kunna eluderas i verkligheten. Tvertom ser man absolutister af den rätta ullen, gerna fördjupa sig i debatter om detaljerna af vidlyftiga, så mycket som möjligt intrasslade an;varighetslagar, och de hafva ieke heller så synnerligt att invända mot granskande utskott, rksrätter, samt kontroiler af alla slag; ja, de synas nästan snarare tänka: ju flera ju bättre, af den sorten, endast allt genom hvarjehanda förbehåll och motsägelser är så stäldt; att alltsammans kan paralyseras när det kommer till kritan. Absolutisterna kunna då till och med ha den fördelen på sin sida, att beropa sig på grundlagens helgd till förmån för godtycket, utan att man bokstafligen kan invända något deremot. Men detta är i sjelfva verket just ett sådant tillstånd emot hvilket kejsar Nikolaus uttalat sin ovilja. Blir deremot fråga on att åt folksuveräniteten inrymma all den makt och det inflytande, samt den inverkan på statsstyrelsens gång, som tillkommer densamma uti ett representativt samhälle, skall man alltid finna absolutismens och skenkonstitutionalismens anhängare laddade med fraser, om alla de oerhörda vådor, hvaraf staten hoas, om man skulle lyckas. flyfta folkviljans bållbakar. Ett så obändigt och farligt ling, som ett helt fo:k, måste naturligtvis hejdas, inskränkas och ledas vid bruket af dess fria kraft, och kan ej detta ske genom rent absolutistiskt tvång, så måste det ske på en omväg, genom så mycket som möjligt inrasslade och tvetydiga lagar. At rminitafanrna fönoslam anmånnda