Aftonbladet – 30 november 1850, sida 2

Riksdagen. Inom Konstitutionsutskottet har man icke blifvit ense om tillsättningen al sekreterare. Några ledamöter af Adeln och Presteståndet lära önskat, att den person, som under förliden riksdag bestridt sekreteriatet och som varit den egentlige författaren till det af utskottets minoritet då uppgjorda klassvalsförslaget, ånyo måtte hafvas i åtanka. Han hade ej anmält sig såsom sökande, men enskildt vore kändt, att om platsen blefve honom erbjuden, skulle densamma emottagas. Då likväl utskottets öfriga ledamöter ej voro hågade för ett slikt erbjudande, blef frågan om sekreterares tillsättande uppskjuten till nästa sammanträde; och förmodades att skickliga sökande till dess ej skulle komma att saknas. Hr riksarkivarien Nordström lärer i synnerbet förordats af grefve Lagerbjelke samt biskop Holmström och domprosten Reuterdahl. Uti de konservatives ögon har hr Nordström utan tvifvel samlat en ny merit till sekreterare i Konstitutionsutskottet, genom sitt författarskap af det ryktbara förslaget till akademiska konstitutioner. Sekreterare i Statsutskottet har blifvit hr assistenten Rathsman. Uti Bevillningsutskottet br krigsfiskalen Bennich. Uti Lsgutskottet hr hofrältsassessoren von Feilitzen. Uti Ekonomiutskotiet hr protokollssekreteraren Rythen. Uti Expeditionsutskottet hr protokollssekreteraren Bäckström. Kongl. Maj:ts proposition om statsverkets tillstånd och beho! är i dag aflemnad till Statsutskottet, jemte en afskrift deraf till hvartdera Ståndet. Vi hafva ännu blott högst obetydligt hunnit taga kännedom af denna handling, som med första skall meddelas. En sf de huvudsakliga anslagsfrågor, som deri förekomma, utom militärbudgeten, hvilkeu upptager det största beloppet å de ordinarie anslagen, är en löneförbättring .åt bofrätternas ledamöter. ij — Till berättelsen om förhandlingen i Borgarcs:ånde:s plenum i går, tilligga vi hvad då ej medhanns. Efter hr Petrå erhöll hr Bosxeus ordet och yttrade: att ban uti förra plenum ordst emot hr Petrs anförande, men att detta ej skett i afsigt att bestrida någons ylttranderält, och att han ej kände till den ore, som mean sagt blifvit väckt af nämnde anförande. Hen kände endast en oro, den nemligen, öfver att rätt kunna uppfylla det uppdrag han som riksdagsman sig åtagi, utan att gån! gonsärender. Men han ansig det stridande mot 90 8 R. F., alt i annan ordnisg än den grundlsgen öreskrifver, behandla frågor angående domare