Aftonbladet – 25 november 1850, sida 2

Am ——— Sm ——LXseewees— slogo piraterna om hvad som nu vore ätt företaga. De drogo sig slutligen några hundrade steg tillbaka bakom ett klippblock och beslöto, att fyra af dem skulle statina derstädes och bevaka flyktingen, och de två andra skynda efter skjutväpen, för att genom ett välriktadt skott göra slut på förföljelsen: Vader det att detta tilldrog sig vid NordHorn, hade scenen förändrat sig i närheten af borgen... En måtros hade för kaptenen anmält, att Pilen genvm stöten verkligen blifvit läck och att vattnet vid den stigande floden beständigt ökade sig i skeppsrummet. Piraten insåg nu alltför väl, att för ögonblicket icke var att tänka på att göra skonaren flött och afsegla , utan att allt berodde på att snart vinna en fast punkt, för att i lugn kunna emotse vidare tilldrågelser. En sådan punkt, der mån i nödfall kunde försvara sig emot tt anfall, fanns blott en på ön; det var den midt ibyn eller köpingen belägna, af en mur omgilna kyrkan. Byggnaden, som i sednare tider efterträdts af en annan, ståtligare; Var diten, utan torn, men med så starka murar, att de för någon tid äfven kunde motstå gröfre bestyckning. De starka, jernbeslagna dörrarne, de smala, högt belägna fönstren, det fria rämmet rundt omkring erbjödo dessutom icke obetydliga försvarsmedel. Innan öns invånare änn anat hvad som föregick, hade sjöröfvaren med sitt folk tagit kyrkan i besittning. En timma hade ännu ej förlupit, innan större delen at öns invånare uppfyllde de närmast intill kyrkan belägna gatorna. Alla väntade oroligt de ting som komma skulle och försam