Pe RNE BARS EIR NRRRUVEI IMER UTTER BRA Pg BA NAST I sammanfaller med fåderneslandets egen. Det hörer2 -till-vår tidsandas lyten att icke behörigt uppskatta l, denna forntida ära, så vidt den sträcker sina lef-j, vande minnen in i den närvarande tiden. Hvad vore likväl sjellva samfundsandan, om den icke egde sin rot i det förflutnas minnen och derifrån hemiade sitt lif och sia näring. Tag bort dessa minnen jemte l: de heliga band medborgare emellan, hvilka i dem befva sin grund, och samhället skulle såsom sidant upplösas, för att, såsom från sin första barndom, börja sin bana. ånyo. Dessa minnen af forntida ära måste dock hos ättlingarne af dem, som förvärfvat den, vara företrädesvis lefvande och verksamt uppmanande att träda i fådrens fotspår. Men all ära, om den skall vara sann och varaktig, måste hafva sin yttersta grund i en varm och alivarlig gudsfruktan och derigenom sträfva till ett heligt mål; der-s före öfsverglänser ock vår store Gustaf Adolfs tidekvarf hvarje ennat, gom för öfrigt kan täfla med i det i bragdernas mänga och storhet, Presteständet, j a hvars heliga kall det är att, såsom tolkar af Evangelii lära, i menniskors hjertan inplanta denna christliga fromhetens anda och bidraga dertilj, att den genomtränger: alla: samhällsförhållanden, hvarrörutan de aldrig kunna ega varaktighet och välsignelse, gör sig förvissadt att R. och A.; delar dessa Presteståndets!:; åsigter samt anser denna likstämmighet utgöra det, starkaste sambandet Stånden emellan under deras nu stundande medborgerliga verksamhet, och det är under förklarande af dessa tänkesätt, som Presteståndet nu utbeder sig att uti Eders Excellens Högvälborne Hr Frihe:rens och Landtmarskaikens samt Höglofl. Ridderskspet och Adelns fortfarande ynnest, förtroende och välvilja få vara inneslutet ! Till Vällofl. Borgarståndet: Högädle herr Talman, högtärade Stånd! Till högädle herr Talman och det högtärade Borgareståndet framför Presteståndet genom oss, sina deputerade, sin aktningsfulla helsning. Om det någonsin varit dyrbart och vigtigt för Presteståndet att med fullkomligt och oinskränkt förtroende få möta sina Medständer, så är det visserligen vid början af detta riksmöte, under hvilket bland andra utan tvifvel förekommande vigtiga frå: for i lagstiftningen, äfven den om en genomgripande förändring af sjelfva representationen skall afgöras. Behofvet af en sådan förändring har 2f Konung och Ständer länge varit insedt och erkändt, men i frågå om sättet hafva meningarne varit delade och derige: nom hittills icke kunnat leda till. något allmänt tillfredsställande resultat. Detta bör icke förundra nå! gon; ty det hörer icke till mensklighetens lott att: utan långvariga pröfningar och strider komma till l pågot stor: och högt mål för sina sträfvanden. Dål4 det icke lärer kunna anses ligga inom menskliga ls förmågan att i närvarandå3 såsom andra fall nå full: , komligheten, bör dock vid de mer eller: mindre miss-. lyckade försöken den tanken vara lugnande, att,l ehuru samhällets bestånd ech lycka visserligen i hög grad bero af ändamålsenliga former, i hvilka dess lif och krafter ku na utveckla sig, det hufvudsak: liga. likväl utgöres af den anda, som i dessa former törer sig; ty är denna splitets, afundens och egennyttans anda, så spränger den svart fermen, vore den än den fullkomligaste, för att lemna rum åt andra lika: förgängliga. . Råder åter gudsfruktans, kärlekens: och fördragsamhetens anda bland medborgare, under villigt erkännande af ömsesidiga rättigheter, så eger samhället, äfven under ofullkormligare former, bestånd och trefnad. Denna sanning är icke ny. Den kändes och erkändes redan af de gamle Romarne och; uttalades vackert och bestämdt af deTas störste -vältalare och statsman; och likväl vaångrade de i hedniskt mörker, icke i Christi Evangelii Jjus, i hvilket vi läre, ett kärleren är lagens fullbordan ocH fullkomlighetens band. Dessa tänkesätt ånser sig Presteståndet, hvars kall det är att vara Evangelii förkunnare och fridens budbärare, skyidigt att uttala, och då det gör sig förvissedt, att de delas af. Vällofl. .Borgareståndet och framgent visa sig i ådagaläggandet af dess medborgerliga anda och fosterländska tänkesätt, så finner Presteståndet häruti en borgen för sin förhoppning att under de gemensamma rådplägningarne i de vigtiga ärender, som vid detta riksmöte förekomma, få mötas af detta Vällofl. Stånds aktring och välvilja, samt tilgodopjuta erkännandet af siza afsigters renhet och välmening, äfven i fall tarkarne om sättet hvarpå det af oss alla åsyftade målet: fäderneslandets ära och välgång: sk-1l uppnås, någon gång skulle vara delade. Under tillönskan af den Högstes välsignelse öfver våra hu förestående riksdsgsarbeten, innesluter sig Presteståndet i högädle herr Talmannens och det högtäreade Borgareståndets förtroende och välvilja. Till Hedervärda Bondeståndet: Högtärade Talman, Hedervärda Stånd! Till dst hedervärda Bondeståndetsframbär Presteståndet vid nu ingångna riksmöte sin bjertliga välkomsthelsning. Då denna HKelsning tillika innebär ewt uttryck af det förtroende och välvilja, som wi hyse för det hedervärda Ständet; så göra vi ossförvissade, att af detta Stånd mötas med samma förtroende och välvilja tillbeka. Berge Stånden stå: ock till hvarandra i det närmare ömsesidiga förhållande, som bör grunda ett-sådant inbördes förtro: ende och görå, att: det enas trefnad öch lycka äro oskiljaktiga från det andras, sävidå begge rätt förstå sin kallelse och sin ställning, Det ena utgör genom! sitt antal och sin idoghet att framkalla jordens frukter samhällets styrka, det andra genom sina läxdomer och efterdömen dess samband och förening. Såsom församlingarnes lärare och vårdare af deras ömaste engelägenheter,. vet också Presterskapet bäst att värdera de redbara egenskäperga hos den svenska Allmogen. På dessa egenskaper grundar ock Preste ståndet sitt hopp, att det. hedervärda: Ståndet skall med all den samvetsgrannhet, lugn cch opartiskhet, som samhällets bästa fordrår, begrunda de vigtiga ämnen, hvilka vid detta riksmöte samteliga Stånden till granskning och afgörande skola föreläggas, och framför allt det försleg till. ändripgd representations: sättet, som i-så väsendtlig .mån-skulle komma att förändra äfven bondens ställning i det sygnska samhället. Detta Stånd Heter med rätta hedervärdt,! och heder, skall det hafva närmast och förnämligast af-dess lärare. Vi tänke härvid på, huru bonden genom uppodlandet af!den svenska jorden grundlagt: det svenska samhället och huru han värnat det från! utländskt våld -och inländskt förtryck, utan att eftersträfva någon andan ära! och lycka än att sedermera i frid få återgå till sitt stilla, anbpråkslösa kall. Må de andra Stånden fritt stå framför eder i kunskaper, bildning och uttrycksförmåga, Dessa egenskaper äro visserligen, a:t värdera, men de utgöra dock icke det egentliga ,menniskovärdet. : Detta består i den redbarhet;idoghet ock fösthet i karakteren, som häfva sin grubd I en osktymtad gudsfruktan; och med sitt sunda oförvillade förstånd träffar bonden ofta snarare och bättre det rätta, än den högt bildade och. upplyste månnen.. Måtte aldrig de djupa, renå dregen af christelig enfald; fromhet och allvar i den syegnska bondens ;karakter fördunklas, och Sverige skall ännuoch framgent, såsom fordom, på sin hedervärda Allmoge kubpna grunda hoppet om sitt bestånd, treföad och förkofran. Br Med detta uttryck af sina tänkesätt innesluter sig Presteståndet i högtärade Talmannens och hedervärda Bondeståndets förtfarande förtroende, vänskap och välvilja. å : l