Aftonbladet – 25 november 1850, sida 2

Deputationens svar hade fullkomligt utfallit efter röfvarchefens önskan. Vänskapligt afskedade han de deputerade, då en ganska ovän: tad underrättelse väckte hans högsta vrede, Matroserba, söm förföljt Henrik, återvände med oförrättadt ärende. De berättade, att under det tvenne af dem gått för att hemta skjutvapen och de qvarblifna blott ett ögonbliek vändt ögonen från klippan, håde Henrik Jas? per plötsligt försvunnit och Otvifvelaktigt, för att icke falla i deras händer, sökt och funnit döden i vågorna. K Så snart deputationen lemnat kyrkan, fattad2 piraten Brigitta vid handen. Följ mig, fröken! -sade han, inläggande så mycken mildhet 1-sm rösty som för hans råa organ. var: möjligt. Hu Han förde nw Brigitta in i sakristian, och sedan ham nödgåt henne att der sätta sig P en stol, fortfor han: Då jag beslöt under: fremmande namn ber mäktiga mig er, skedde det för att visa våra fender, att Stortebeckers djeffhet ännu icke vikit ifrån chans vapenbröder; dessutom ville jag för er erhålla i1ög lösen -Bestäm den, inföll Brigitta. År den:möj! lig, skall minifar s:et. c Mitt manskap, afbröt henne sjöröfvaren; vägrar er utlösen; det fordrar er person som gemensam egendom; och våra lagar understödja deras fordran. Flickan vred stum och konvulsiviskt händerna; och hvarje drag i hennes sköna ansigte uttryckte fasa och förtviflan. (Forts.)