Aftonbladet – 22 november 1850, sida 2

Sten af Norra Skottland, för att beordra mitt fvlk att på en bestämd dag närma sig Helgoland. Sågo de då, jemte Slesvigs flagga — ty jag ville icke genast nedtaga den — äfven öns röda och gröna planterad på borgens torn, så vore detta för dem ett tecken att landa vid ön; men om icke, egde de att åter draga sig tillbaka emot höjden af Skye. Dagen, då våra kamrater skola synas, är i öfvermorgon; i mergon skulle bedriften utföras — då helvetet sjelf sände oss denne dansk på halsen! Detta fördömda sammanträffande, om än det icke tillintetgör min plan, tvingar mig dock att uppskjuta den; ty äfven förutsatt att vi vinna försprång, förföljer dock dansken oss hela natten cch kryssar i morgon sydvest från Helgo!and, eller tvingar oss till fäktning, då kenonskotten skulle böras ända till ön, ifrån hvilken vi blott vore få sjömil aflägsnade.n ,Vid denza vind är det sednare sakert, sade Henrik Jasper instämmande. På ett eller annat säti, fortfor fribytaren, blir alltså för oss intet annat öfrigt, än att under nattea ändra kurs, styra emot engelska kusten, bortkapra bvad som möter oss, sedan förena o3s med kamraterna vid skottska kusten — och efter två eller tre veckor företaga den uppskjutna planens utförande. Mtn hvad ämnar ri företaga med de två iqvicnorna?, frågade Henrik med låtsad likgitighet. Som jag sade dig, vill jag betjena mig af den unga fröken, för alt öfverlista kommendanten. På angifna sätt låter det sig blott göra så lärge flickan icke anar hvem jag är. Tjugofyra timmar kan en sådan irring underhållas, men icke längre. I morgon säger jag benne allt och — att hon måste blifva min bustru. — Godvilligt, eller med tvång, miste hon sedan medverka till mia plans utförande. Vid piratens sista ord visade sig en Ovilkorlig dragning i den unge mannens ögonbryn; en flygtig rodnad öfverflög hans allvarsamma, stela drag; men begga försvunno lika hastigt som de kommit. I sanninrg, sade hin efter längre eftersin