Aftonbladet – 22 november 1850, sida 2

De vanliga helsningstalen hafva i dag ägt rum emellan stånden. Adelns deputation anfördes af öfverkammarherren Nils Gyldenstolpe, som på förhand uppläste sina tal, hvilka endast innefattade de för sådana helsningar öfliga artigheter och aktningsbetygelser. Detsamma var också förhållandet med helsningstalen till adeln af borgareståndets deputation, som anfördes af riksdagsmannen för Stoskholm, hr rådmannen Gråå, och af förre talmannen Anders Erikson i Tjära, i spetsen för bondeståndets deputation. Deremot var presteståndets helsningstal, som upplästes af biskop Bergman, så mycket mer breddadt, och innefattade så att säga en formlig anbållan om en offoch defensiv-allians emellan adeln och presteståndet, serskildt i afseende på representationsfrågan. De välbekanta uttrycken om arfvet af förfädrens ärorika minnen, skakande af samhällets grundvalar m. m. voro äfven här på ett prydligt sätt anbragt:; också förklarade iandtmarskalgen i sitt svar å ståndets vägnar sia tillfredsställelse öfver den emotiagna helsningen. Vi skole en annan dag meddela bi skop Bergmans tal ia exienso, emedan det skulle förlora vid att återgilvas endast efier minnet. — Vid deputationerna till Presteståndet afhördes ingenting märkligt, om icke uti erkebiskopens svar till Bondeståndet, hvarest förekom det uttrycket, att han visste att Bondeståndet skall veta att skilja emellan lockande förespeglingar och det redbara man eger. Till Adelns deputation yttrade ock erkebiskopen, att under prestens drägt skall Ridderskapet och Adeln finna samma mod, som under vapenrocken, äfvensom ban hoppades, att det högvördiga ståndet skulle ledas af Adeln, som det högvördiga ståndet tilläfventyrs någon gång skulle tveka. Dessutom uttalade han öfver Adeln siv varmaste och hjertligaste välsigne!se, samt öfver Bondeståndet blott och bart sin välsignelse. Innan ståndet upplöstes, rådde der en allmän munterhet, i anledning af åtski!liga humoristiska infall både af erkebiskopen och flera andra ledamöter, i anledning af bjudningen till middagsspisningen i morgon. — Borgareståndets plenum den 22 November. Ståndet ssmmanträdde kl. 11 f. m. och öfverenskom, att i morgon samlas för att afg till storkyrkan och rikssalen. Sekreteraren uppläste helsningstalen till de öfriga stånden. Hr Wern föreslog, att skrifvelse skulle afgå till Götheborg med tillkännagifvonde af den ledighet i representantskapet för Gö:heborgs stad, som uppstått genom hr Wijks utnämnande till talman. Derefter framställde herr Petre förfrågan, huruvida K. M:ts proposition om statsverkets tillstånd och beho skulle först agå till statsutskottet, eller, förut meddelzs stånden, hvilket sednare han ansåg vara ändamålsenligast. Talmannen lofvade att söka förskaffa svar härpå. Härefter följde helsningsdeputationerna från de andra ståndev, hvarvid märktes, ati Presteståndets deputations tal innehöll vackra och sirliga antydningar, att de gamla formerna ej äro att förkasta, om de blott lifvas af kärlek o. s. v. Sammankomsten slutades med val af kansli och betjening. Till notarier utsågos herrar Rundqvist (att äfven i egenskap af vice sekreterare tjenstgöra), De Marc, Hjärne och Lang; till kanslister, brr Gahn, Becker, Abelin och Ahlborg, samt till suppleanter, brr Stenberg, Runeberg, Mächel och Holm. — Till ledamöter i talmanskonferensen af Presteslåndet ant gos, efter erkebiskopens förslag. biskop Holmström och domprosten Reuterdahl; suppleanter biskop Hallström och doktor Broman. — Borgareståndet valde i går till ledamöter i tslmanskorferenserna, till slutet af året, hrr Petrå och Lagergren. Ståndet öppnade i dag sia liktare för allmänketen. — Till ledamöter i talmanskonklaven ha å Bondestindets sida blifvit utsedde Nils Strinnlund och förre vice ialman Nils Persson. — I afto, hafva Stånden företräde hos Kogungen.