Aftonbladet – 22 november 1850, sida 2

höjande på axlarne. Två ting äro möjliga: ban förföljer oss, eller förföljer oss icke. I första händelsen drabba vi tillsamman med honom tidigt i morgon utarföre Eiderns utlopp, der ännu flera sådane blodhundar kunna ansätta oss; i andra fallet kryssar han emellan Helgoland och Neuwerk, och väntar oss der.n Ja, och nnder tiden taga vi borgen, sade matrosen kallt, läggande armarne öfver hvarandra. ,Omöjligt, om vi ifrån norra sidan närma o:s ön, sade piraten. Hafvet är der en klipp:abyrint och innan vi vecklat oss utur den och utfört vår plan, har dansken upptäckt OSS . .N Och vi hoaom, om vår afsigt blott vore att flykta samma väg, som vi kommit, afbröt honom Henrick, med den fasta tonen hos en man, som redan öfverlagt allt. Han kan med sitt djupgående skepp icke viga sig dit in; han måste alltså omsegla ön, dynerna och Wittekliff, och dessförinnan äro vi redan i det fria.n ,Godt! sade piraten betänksam. Det vore för första fallet, men om det andra inträffar? Om, då han ser alt vi vända och styra nordost, han äfven vänder och förföljer oss? Så löpa vi midt för hans nisa in i den klippfulla sjön på öns nordöstra sida, svarade Henriz. Här kan han icke tänka på något förföljande.r Nej, men lika litet vi på något inseglande!v ropade fribytaren. Det vore vansinnigt att vid nattens inbrytande och vid så stark sjögång våga det.n vEfter tre timmar är månen uppe, sade Henrik lugn. Jag har för några lumpna torskar och flundror hela nätter kämpat med hafvet emellan dessa klippor, der jag på hvarje famasbredd känner djupet — och nu, då det gäller att fiska en fast borg, då jag vill sätta mitt hufvud i pant på, att Pilen skall vid dagens inbrytande kasta ankar invid öns bålverk, — såvida nemligen jag till dess får styra, — anser ni saken för ett så oerhördt vågstycke. Nå, gör; som ni behagar! Mig är det likgil