Aftonbladet – 22 november 1850, sida 2

konstitutionerna. Fjerde Artikeln. För att stärka läsarens tålamod att följa oss ill slutet af vår granskning af förslaget till ya akademiska konstitutioner, bör till en böran omnämnas, att några af de punkter eller varagrafer, som återstå, ehuru äfven vigtiga och ika förtjenta af allmänhetens uppmärksamhet som de hittills anförda, likväl äro af beskaffennet att kunna i större korthet behandlas. Nästföregående artikel slutade med granskning af de stadganden, som rörde specimina och bedömandet af dem; vi komma nu till fråsan om sättet för sjelfra förslagets uppsättning. Dervid förtjenar endast anmärkas, såsom någoning skiljaktigt från hvad hittills ägt rum, att konsistorium anbefalles på förslag uppföra ata dem, som blifvit godkända. Detta innebär en betydlig inskränkning i den, enligt hittills gäl-. lande stadganden, åt konsistorium medgifna makt. vid bestämmandet af tillsättning efter afgången 4 professor. Konsistorium eger nemligen ännul rättigheten att å förslag uppföra endast tre, och konungen är bunden att göra utnämning, inom förslaget. Denna konsistorii makt anse vi naturlig och befogad. Den innebär allenast en ganska modererad kooptationsrätt, hvilken, om någorstädes, här är på sitt ställe, då del säkraste domare öfver speciell vetenskaplig förrjenst måste anses finnas just inom konsistorium. Det vore förhastadt om man trodde, att konsistorium fått ersältning för denna inskränkning i sin makt, genom tillägget af följande stadgande: Har fakulteten hos Consistorium någon anmält, eller vill Consistorium eljest någon föreslå, som, ehuru han derom ej ansökt, förtjent vore att vid embetets besättande i åtanka komma; yttre sig Consistorium derom i sammanhang med förslaget.. Detta stadgande ger konsistorium ingen rättighet, utan endast ett sken deraf. Konungen fäster vid denna anmälan hvad afseende han behagar. För öfrigt måste man önska, att hela stadgandet måtte utgå. Det är onödigt; ty om konsistorium har den förhoppningen, att en vetenskapsman, utom universitetet v:rande, men som eger förtjenster framför alla för tillfället till ledigvarande plats sökande, kan vinnas för universitetet, så är det väl klart att samme man äfven på enskild väg kan förmås att i laga ordning inlemna en ansökning; det är obilligt, emedan vid universitetet vistande sökande med rätta kunna fordra, att utom universitelspersonalen föreslagnes meriter måtte blifva, efter ansökning, debatt och omröstning, ordentligen inprotokollerade jemte deras egna, till tydlig och klar jemförelse, så att de sjelfva och andra måtte kunna inse skälen till den förres möjtigtvis skeende utnämning; det är ändtligen farligt, emedan det kan hända, att man, till följe af en så löslig lag, ej alltid får en verklig vetenskapsman, utan äfvenväl understundom den ramaste medelmåtta. Gunsten är gerna mera varmbjertad än klarsynt, derest den ej bestämmes af sina intressen, sem likväl kuana vara litet nog alimänna. Det vore bedröfligt, om det komme att gå med de akademiska professionerna som med postmästerierua, till hvilka befattningar, att döma efter befordringarne, de minst synas vara meriterade, som för sådan merit sträfvat alltifrån början och på egentligaste sätt. Stadgandet rörande adjunkturen är så märkvärdigt, att vi anse oss böra anföra det i sin be!het. När sådan adjunktsbeställnipg blifver ledig), heter det, skall den fakultet, till hvilken den hörer, utan uppskof, under omsorgsfullt öfvervägande tiga, för hvilken vetenskaplig disciplin, med afseende å såväl serskildt den vetenskapliga undervisvingens och universitetets behof, som ock tilifålle att i sådan riktning anställa skickliga män, den ledigblifna adjunktslönen då anslås borde. Öfver den framställning, fakulteten i fö!jd häraf gör, skall Consistorium sig yttra och sitt utlåtande, jemte fakultetens förslag, till cancellerns pröfning öfverlemna; egande cancellern deruti besluta. Af detta stadgande ser man först och främst, att meningen verkligen är alt bibehålla adjunkturerna, dessa ofta öfverklagade och mest otjenliga af alla akademiska tjenster. En adjunkt bar såsom ovilkorlig pligt ingenting annat att göra, än att hålla sig färdig att träda i tjenstgöring i professorns ställe, när denne af sjukdom eller annat skäl är hindrad att sitt embete sköta. Behöfves ej adjunktens vikariat, så har han ej tillfälle att på direkt eller offentligt sätt gagna akademien. Det är en reservkraft, som uppträder och försvinner, för längre eller kortare tid, allteftersom den blinda slumpen forgar. Men ehuru det således beror af omständigheterna, huruvida han kommer akademien till bytta eller ej, har han likväl alltid en ganska ansvarsfull skyldighet, den nemligen att ega skicklighet att fungera såsom professor, likväl med undantag för de konsistoriella göromålen. Han måste vara vetenskapsman, och för möjligheten dertill bestås bonom 65 tunnor på stat, med tillägg afisednare år tillkommen lönförhöjning af 100 rdr bko. När man nu betänker. att det handbibliotbek, en adjunkt för pyss uppgifna ändamål behöfver naturligtvis tager en icke obetydlig del af Mö ——— LL ——A I höjande på axlarne. Två ting äro möjliga: ban förföljer oss, eller förföljer oss icke. I lförsta händelsen drabba vi tillsamman med honom tidigt i morgon utarföre Eiderns utlopp Tan Sunna flora sådana hladhundar kanna an.