Aftonbladet – 22 november 1850, sida 2

nande, er plan är så väl ihopspunnen, att det verkligen är skada att den på längre tid måste uppskjutas, under hvilken så mycket kan mellankoama.n Jan, ropade kaptenen lifligt; förbannadt att den satans kryssaren skulle möta oss, ehuru jag egentligen icke skyr en strid med ett kungligt fartyg.o Hålv sade den ung2 matrosen flygtigt. Jag vet väl Luru man kunde sätta en vaxnäsa på dansken och, oaktadt hans närhet, utföra er plan.n Menniska, om du kunde det! ropade piraten, fattande den urg2 mannen vid begge armarne. ,Det vore visserligen något vågadt! sade Henrik. ,Desto bättre!v ropade den förre, gauggande händerna. Tala, jag ber dig! Lyckas din plan, står första största skepp vi eröfra, under ditt befäl.n Tack!, sade den unge sjömannen kallt. Ett roder och en åra tror jag mig kunna föra, men icke kommendera ett skepp! Nå, ditt råd, din mening? rop:de piraten otålig. Dansken är nu — sade Helgoländaren lugn, kastande en blick på den fremmande seglaren och en ennan på solen — blott tre sjörail ifrån oss, och om två timmar sjunker solen i hafvet. Snart skall motståndaren komma oss vida närmare och före nattens inbrott stänga vår kurs.n Bah! In!et ennat! Det kunde ett barn vetal inföll den förre, förtrytsam öfver en bedragen väntan. . Allt beror på att skaffa oss fienden ifrån balsen, sade Henrik med fortsatt luga. I ert ställe skulle :ag med så litet uppseende som möjligt minska seglen, derigenom lemna dansken, som måste tro att skonaren erhillit en läcka, ännu tera försprång, men på höjden af Helgoland plötsligt vända, styra mot nordost och lemna ön till höger. Det skulle blott tjena till att: för ögonblicket undvika föktning,, inföll kaptenen,