Aftonbladet – 21 november 1850, sida 1

RS RR SS kan utan svårighet blifva antaget såsom ett postskriptum till den, hvilken skrefs på Ham. Frankriken, säger han, vill framför allt lugn, och ingen tror numera på våldsamhetens framgång. De förhållanden, hvilka min ställning framkallar, hafva blifvit öfverdrifna och venställda af det allmänna lugnets fiender. Måtte vi förstå att uppoffra våra enskilda förhoppningar för fäderneslandet, och endast sysselsätta oss med dess intressen. Om, under denna session, en revision af konstitutionen blir voterad, skall en konstituerande församling komma för att förändra våra grundlagar. Om J icke voteren den, så skall folket, år 4852, högtidligt tillkännage kraften af sin nya vilja. Men hvad än framtiden bär i sitt sköte, låtom oss blott förstå hvarandra, på det att aldrig passionen, surprisen eller våldet måtte komma att afgöra öfver en stor nations öden., Dessa vackra grundsatser, dessa oväntade ord ådrogo sig ett allmänt bifall. Man glömde till och med ett ögonblick huru föga de sistförflutna handlingarne öfverensstämt med detta tal. Ryktet förmäler icke hvad färg de s. k. Les Burgraves, höllo härvid; men säkert är, att förhoppningarne hörigenom betydligt nedstämdes, såväl inom de gamla konungapartierna, som: till och med hos det Bonapartistiska. Genom den påminnelse presidenten gifvit om lydnad för landets lagar, genom förkastandet af allt våld, har han äfven gifvit motsägelse åt sina egna anhängare, hvilka oupphörligt endast tala om förlängande af makten, kejsardöme och statskupp. Den rysligt tilltänkta mordplanen mot general Changarnier och presidenten Dupin, hvilken, såsom det piåstis, varit föremål för de sista sammankomsterna inom sällskapet af den 10 December, väckte några dagar hos delifliga fransmännen både löje cch häpnad. Sanningens ledtrådar äro i denna sak naturligtvis svåra att fnna, då ifrigavarande sällskap påräknar skydd och stöd bland statens högste styresmän. Att ryktet icke var alldeles ogrundadt har man skäl att förmoda af den plötsliga upplösningen af hela denna societe. Arbetet går här friskt och brådskan i fabrikerna snarare tillän aftager. I flera yrken saknas tillräcklig arbetspersonal för att effektuera de ständigt förnyade beställningarne, och i de större arbetsqverteren ser man på mången fönsterruta uppklistrade papper, hvilka utiofva dubbel aflöning mot förut åt en arbetare eller arbeterska. Man gör sig i allmänbet de hästa förboppningar för den instundande vintersäsongen ; ty en sådan fart har arbetet icke haft på många år. I Lyon är det dock mattare i sidenfabrikerna. — Den något för tidigt inträffade vinterkylan har sedan någon tid åter lemna! rum för den mildaste och behsgligaste temperatur; man skulle kunna kalla den en verklig vårluft. Parker och promenader äro ännu uppfyllda af eleganta ekipager och promenerande, och boulevarderna hvimla af hvad Paris äger vackert och graciöst. Italienska operan är öppnad med Sömngångerskan,, i hvilken M:me Sonntag uppträdt. Med all beundran för den stora sångerskans europeiskt namnkunniga talanz, hoppas man dock att hr Lumley, som ölvertagit styrelsen af denna teater, under fortgången af viatern måtte hafva nigra ynpgre och nyare talanger att bjuda på. — Afven M:me Viardot har på sångens vingar återflugit till sitt rätta hem, samt blifvit af publiken helsad med stormande bifall i operan Profeienp. Den obemedlsde klassen är icke heller utestängd fråa bildande och oskyldiga höjen och tidsfördrif. Isynnerhet finnes tillgång på konserter, der man för den ringa afgiften af 10 sous kan angenärt tillbringa rågra timmar. Sångare och sångerskor äro icke af vanlig beskaffenhet, emedan de icke sjunga för penger. De äro verkliga ertister, som endast af ren entusiasm sjunga för fo ket och friheten. Ian får ofta på dessa konse:ter af verkliga talanger höra de vackraste republikanska sånger, hvilka också af den demokratiska, ofta blusbeklödda, men alltid ordningsälskende publiken emottagas med det lifligaste bifall. I fall det roar Er, sänder jag som prof en af folkets favoritvisor: Si vous voulez favoir le fond de ma crovyarce, En quelques mots bien courts ici ja la dirai; Je vais bien franchement, montrer ce que je Ppense, Et vest du fond du ceoceur que je vous repondrai. Je veux jue le gånie ait le sceptre du monde, Je veux que le travail, cette mere feconde, Eiltve ses enfants pour un meiHeur destin! Ja veux de Vequitt redresser la balance, Je veux qu2? Poppresscur soit reduit au silence; Voila pourquoi je suis republicain. Poussitre du passå, debris dun sur3 monde, Que les fio:s de Poublie vous chassent de nos yeux! Du crima et de terreur, brisant la nuit proonde L2 soleil du progrös stest levå radieux. Ja veux que le genie etc! etc.