Aftonbladet – 13 november 1850, sida 1

afgöra det med ens, eller också will jag visa dig hvem som här är herre.n Ett bittert leende spetade kring Karls Jäppar. Han följde Baasen in i ett annat rum. Denne sednare reglade dörren och ställde sig derpå stum, men med trotsande blickar framför bryggaren, som tydligen gjorde våld på sig för att betvinga sin vrede och vara så lugn, som han måste, för att vid detta efterlängtade samtal emellan fyra ögon uppså sitt mål. Ryck nu fram med så många fraser som lu viilp, sade Baasen, ,jag skrattar åt dina dumma griller. Men sig mig nu hvem som sifver dig rättighet att komma i mitt hus och vara ohöllig mot alla menniskor? Eller tror lu kanhända, att du köpt min dotter ? Reta mig ej, för Guds skul!, bad Karl, ge nig ärligt svar på mitt tal, jag vill tala förståndigt med er, och vill ni inte förstå mig, li går Jag min väg och kommer aldrig åter ifver er tröskel., Jo, det är jag just nyfiken på, jag vet alltör väl hvad visa du ämnar sjunga, men det skall inte lyckas dig; du talar för döfva öron Min fader bistod er, räddade er från undersång. Ni lofvade honom på hans dödsbädd, att Lisa skulle bli mia hustru; pi har uppmuntrat vår kärlek. Tiderna förändra sig och menniskorna äfven. Nu då ni har ärft lite mull, men som man kallar guld, vill ni icke al!enast som en otacksam bryta ert gifna ord, utan ni beflickar också min fås mös goda rykte. För hoppet om ea möj ig ståndsupphöjelse, säljer ni hennes kyskret och släpar hennes ära i smutsen ... Oha, hyvsd är det för en ton? Och med vem tror du dig tata? Och mig dödar ni genom sorg och förtvifan. Ej emedoan ni vill beröfva mig Lisa; nej, let kan ni icke, ty hon älskar mig. Men kan det finnss ett större qval, än att se sin älskade förderfvas framför ens egna ögon, se henne befläckad af allt hvad staden äger lättsinnigt och sedeslöst? Att nödgas framför altaret emoltaga en brud, hvars själsrenhet är fläckad eller alldeles förstörd!