Aftonbladet – 13 november 1850, sida 1

slut då han får in sina fordringar. Detta verkar åter i sin ordning de största svårigheter för penningar i en hel ort vid den tid då inbetalningarna skola ske, samt oordning och uppskof. Huru skall nu dett2, om icke helt och hållet, åtminstone i någon mån afhjelpas? Låtom oss först se huru det går till i minuthandeln. Om en bekant kund tager något på bok i Januari eller December månad, så är priset på varan likväl alldeles detsamma, oaktadt det är klart, att minutören har omkring 6 procents mindre vinst på hvad han säljer på bok i Januari med kredit till årets slut, än på hvad ban säljer i December. Ar det nw fråga om -ådana varor som socker eller kaffe, hvarpå försäljningsbehållningen per skålpund är ganska rTinga, så kan det stundom till och med visas, att miråtören absolut förlorar på hvad han säljer vid årets början med beviljande af sådan kredit; och denna förlust, jemte risken att på en och annan kund förlora hela sin fordran, måste han då taga igen i ett högre pris på andra varor, eller genom att då och då skära till när han kommer åt. Detta är ostridigt ett sjukligt tillstånd, som minutörerne säkert sjelfye skulle önska få afbjelpt. Att endast sälja kontant vore väl ett radikalt medel härtill, men som icke kan sättas i fråga emedan det är overkställbart. Deremot finnes ett annat sätt, som ofelbart i ej ringa mån om än ej helt och hållet skulle afbjelpa den öfverklagade olägenheten, och hvilket brukas i nästan hvarenda butik i England och Frankrike, samt åtminstone i några delar af Tyskland. Så snart nemligen någon der köper för några riksdalers värde och betalar kontant, rabatterar köpmannen sjelfmant fem procent af räkningens belopp. Hvar och en som kan räkna quatuor species inser, att denna method innebär en verklig fördel för den säljande, emedan han först och främst besparar äfventyret af förlust, och för det andra fem procents mindre behållning af försäljningen motväges af fördelen att hafva penningar i handen, dermed åter kunna göra kontanta inköp, lemna sina varor öfverhufvud-till billigare pris och åstadkomma en lifligare omsättning. År man ense derom, som säkert alla minutörer äro, så återstår svårigheten att kunna införa en sådan method utan att stöta kunderna. Vi medgifva att en sådan svårighet existerar, om förändringen skulle försökas af en eller två köpmän isoleradt. Men om deremot i en sak, som så mycket afser allas fördel, en allmän öfverenskommelse träffades af samtlige minutörerne i en stad, så skulle den goda verkan deraf snart visa sig. Nu är det klart att en köpare, som får en vara för samma pris med årskredit som för kontant, hellre tar den på kredit; men om den nyssnämnde methoden infördes, så skulle rabatten vid den kontanta betalningen snart locka ett stort antal kunder atts när de hafva penningar inne, hellre betala kontant, och ett reelare förhållande i följd deraf uppstå. Den andra omständigheten som vi anse af vigt för att afbjelpa nyssnämnda svårighet, är införandet af fri ränta. Det förbåller sig nemligen med penningerörelsen som med all annan rörelse, att priset på artikeln rättar sig efter tillgång och efterfrågan, och det är ett stort misstag att tro det penningerörelsen följer några serskilda lagar. Om således räntan blefve fri, så skulle kapitalerna söka sig till de ställen der den högsta räntan betalas; men vår öfvertygelse är att kostnaden af penningeräntan aldrig på långt när skulle stiga så högt, som kostnaden af det slags procenteri som nu blir en nödvändig följd af de långa krediterna. Utom det nyssnämnda pårtiella botemedlet synes också intet hinder finnas för en öfverenskommelse mellan minutörerne, att i allmänhet förkorta kredithandeln till flere terminers uppgörelse under året i stället för en. En tredje orsak till den anmärkta olägenbeten härleder sig enl. vår tanka från brist på sammanbållning och beräkning hos grossörerne och fabrikanterne sjelfve, som likväl lida mest deraf; ty om de, i stället ait täfla med hvarandra öfverbjudande med långa krediter , öfverenskommo att ställa handeln på en sundare grundval, med full frihet att i stället täfla genom erbjudande af billiga priser, så skulle sådant ostridigt medföra ett högst helsosamt inflytande. I detta afseende tro vi den utländske köpmannen vara försigtigare, ty så vidt oss är bekant säljer Hamburgaren aldrig på 12 månader. KREON ER a RNE TR OR RN RETRO