Aftonbladet – 11 november 1850, sida 1

ran ——— NRA och förblef sittande som om hon ingenting hade bört. Baas Gansendonck inträdde med sitt sällskap och ropade, full af fröjd: Ser ni, mina herrar, det är min dotter! Hvad säger ni om en sådan blomma? Hon är lärd, hon kan fransyska, mina herrar; emellan min Lieschen och en bondflicka är det lika stor skillnad, som emellan en ko och en skottkärra.n Drängen utbrast i ett högljudt skratt. Slyngel! ropade Baas Gansendonck vred, pbvad står du der och skrattar efter? Packa dig bort! Ja, Baas! Kobe satte sig i spisvrån och inandades med vällust lukten af harsteken, som i doftrikt qvalna inträngde från det närgränsande köket. Under tiden såg han i elden, men lyssnade, efter utseendet likgiltig, till allt som talades omkring honom. Medan Lisa stigit upp och på fransyska vexlade några komplimenter med herrarne, hade Baas Gansendonck begifvit sig till källaren och återvände med en flaska och några glas, som han ställde på bordet framför sin dotter. ,Sätten er, sätten er, mina herrar, sade han, vi vilja klinga med Lisa; hon skall besvara er skål. Åck, talen franska med henne. Det är besynnerligt att jag så gerna bör franska, jag kunde lyssna dertill hela långa dagen, det är mig alltid som om någon sjönge en visa. Han fattade Victor vid armen och tvarg honom att sätta sig bredvid Lisa. pKrusa inte så mycket, herr van Bruinkasteel, ropade han; var här som vore ni hemmax Lisas sköna, milda ansigte hade vid första blicken ingifvit två af de unga jägarne eit slags vördnad; de sutto på andra sidanaf bordet och betraktade tysta den enkla flickan, som tydligen gjorde våld på sig för att synas vänlig,