först uppnås det målet, att varan användes till något visst ändamål. Handeln är förbrukningens ombud, som utforskar en befolknings behof, och sörjer för deras uppfyllande, såvidt sådant beror af tillgång i allmänhet, som skall genom förflyttning ändras att bli tillgång på det bestämda ställe, der behofvet så fordrar. I handeln ligger således en välgörenhet emot monniskan, likasom i tillverkningen, och denna sednare afstannar der den förra icke är verksam. Det väsendtligaste af den sednare afdelningen uti friberre Bondes arbete går ut på att framställa och åskådliggöra en åsigt, på hvilken han synes lägga serdeles mycken vigt: att ett af de största hindren för landets kommerciella fortkomst ligger uti det beroende och det skattskyldighetsförhållande hvari våra köpmyn stå till Hamburgarne, och hvilket har till någon del sammanliknar med beroendet af Lybeckarna i äldre tider. Den statistiska beräkning, hvarigenom han söker visa hvad Hamburgs kommissionshandlare och kapitalister hafva i årlig behållning af Sverige, är icke u tan intresse, men skulle åstadkomma ett för vidlyftigt utdrag att här införas. Deremot reproducera vi hvad han, såsom oss synes, träffande yttrar om de orsaker som göra, att den svenska landsortsköpmannen företrädesvis anlitar den bamburgska sortimentshandeln. Han upptager först det uppgifaa värdet af Hamburgs införsel, hufvudsakligen af styckegods manufakturvaror och droguer, newml. 318,000 rdr bko, och yttrar derefter: För hvar och en, något initierad i dessa affärer, måste uppgifterna vid första påseendet synas allt för ringa. Dessa slags varor, dels af profryttare ut bjudna, dels uppköpta af en del svenske handlande vid deras besök i Hamburg eller Lubeck, utgöra största delen af den olofliga importen. Man kan lätt inse att den svenske förbrukaren måste öfver höfvan betala dessa artiklar, då man tager i betraktande, att de först betalas med omkring 25 V, öfver det vanliga partipriset, såsom ersättniog för den lemnade årskrediten (?), vidare emelJanåt en godtgörelse för) 30 å 40 V, af verkliga värdet smugglingspremie åt den utländske afsändaren, för varans insmuggling i riket, och slutligen der svenske handlandens profit vid affären. Endast en återstod af den svenska nationalkarakterens djupa redbarhet kan utgöra förklaringsgrun den för att denna omoraliska trafik, framkallad a! ett icke ordnadt kreditsystem, och uppmunirad af våra tull-lagar, icke tillintetgjort all loflig, redbar bandel i landet. Men emedan det onda ännu icke gripit så vidt omkring sig, att det icke ännu kan till stor del hjelpas, böra vi ej uppehålia oss vid upp: siften om desa mörka sidor bos vår handel, utan skynda att framstalla vår åsigt om de medel, som böra tillgripas för att vinna ett bättre resultat, För att dessa medel icke må missförstås, måste vi med ett par ord vidröra den inre handeln iSverige. Sam Sverige icke eger några större städer, med undantag af Stockholm, Götheborg, Norrköping, samti kanske äfven Carlskrona, Malmö och Gefle, der det för en detail-handlande skulle löna sig, att, såsom på alla större handelsplatser, helt och hållet :gna sig åt någon särskild affärigren, så är den svenska handlandea tvungen, att mera söka få varulagre! mångfaldigt sorteradt, än utmärkt för ymnighet i en särskild gres. Han får derföre icke tänka på, att till en eller annan artikel inskränka sitt loger, ty såväl Jandtbon som staden skola hos honom kunne finna allt, hvad deras behof kräfver i de mest olika bravcher. Bredvid sill och salt, spanmål och viktualier, måste han ega sidentyg och bon ull, kläde och lärft, kolonialvaror och droguerier, med ett ord, allt måste man kumnna få för sina penningar. Ju mee mångfaldigt hans lager är, desto mera fioner hans handelsbod förtjent uppmärksamhet, emedan lan itbon vid ett besök i staden är mest belåten att kunna få alla kommissioner uträttade i en och samma bod. Med den handlande är det samma förbållande som med köparen i hans bod. Afven ban önskar fisna en marksad, der han kan med minsta möda förse sit lager med dessa olica veror, som allmänheten hos houom efterfrågar. Denna marknad är hocom så ruycket mera nödvändig, tom en mängd varor ho: bosom åtgå i så ringa qvantitet, ait det icke skulle lösa mödan att eficrforska de billigase reqvisitionsnriern:, och hvad enira varor beträffar, som bos honom åt.å i större mängd, så tillåte: bans rings rörelsekapitel honom sällan att begagna sig af för delaktiga konjunkurer eller andra tilffålien till för-: månliga uppköp. Han vänder sig derföre helst till Hamburg eller Libeck, der denna marknad jemte -r vidsträckt kredit honom erbjudes. Hvad Hamburg serskildt vidkommer, så erbjuder det onekligen den bäst sorierade och tillförlidiga marknad i denna väg. Hår fianas varor til alla pris, till alla qvantiteter och af hva:ja sort. Man tage häri betraktande, att, bloti i mellanhandeln, Hamburg årligen omsätter till hela Norden för öfver 30 millioner Mark Beo i värd: Dea vicst, com denna mellaphandel måste Jemna, kan slutas af den varsamhet, med bvilken den omhuldas äfven af den hamburgska styrelsen. Vid sin ankomst föres nordbon till de olixa lagren, der han reqvirerar hvad ban kbehöfver; men under tiden visas honom äfsen en mängd varor, h-ilka möjligen kunsa anbringas i hemlandet, och uppmasad att äfven taga af dem på försök, med erbjudande af årskredit 8c., låter ban förleda tig. Lardet öfversvämmas sedermera af detta skräp, och handelscorpsens skuld ökas eller åtminstone tycger fortfarande medelst den årliga räntan. Utomdess har Haimburg blifvit nordeas egentligs bankplats, !y största mängden vexlar, som dragas. går över Hamburg. För dessa affirers skull öpp nar den bamburgske köpmsnnen åt den svenske en blancokredi:, hvars storlek bestämmes efter de eff: rer, som det svenska buset gör. Dessa vexeldragringar, som till en början endast voro ämnade at betäcka en ögonblicklig sffir, uraria vanligen till stående skulder, för hvilka den svenske gäldenären, genom v:x2lomsättningarne, räntor, provisioner, stimpelafgifter m. m. vanligen tår erlägga åtta till tio procent i sammanräkzadsa kostnader. ) S3 förslag till tulltaxa al W.. Karström, pag. ö UTRIKES,