Aftonbladet – 8 november 1850, sida 2

ned rökande sin pipa och stannade då och då för att se på de andrasarbete. Han varäfven klädd som en dagsverkare och bar en jacka samt träskor. Fastän hans ansigte i sitt lugna tillstånd visade en trög likgiltighet, blickade dock en vi:s slughet och listighet ur hans ögon. För öfrigt såg man tydligt på hans glänsande kinder och röda näsa, att ban satt wid ett fett bord och kände vägen till källarn. Ladugårdspigan lät sina rofvor stå och gick till logen, der tröskekarlarne just utbredde nya kärfvar och begagnade tillfället att prata htet meilan arbetet. Mannen med pipan var också der. Kobe, Kobe! ropade ladugårdspigan emot honom, du har hittat på rätta rättet. Vi plåga oss till döds från morgon till afton och tå snäsor i stället för tack. Du har medvind du, går och spatserar, röker din pipa, är Baasens vän och får de fetaste bitarne. Du kan gerna säga att ditt bröd fallit i honurgen: Kobe log skalkaktigt och svarade: Gömma är att bafva, men att köpa kostar pengar; Jyckan flyger, den som tarna han hbarna. Smicker är hyckleri och räfsvansar äro nyttiga till mången god ting,, mumlade en af dagsverkarne bittert. Ord äro inga qvarnstenar, skrattade Kobe. ,Hvar och en är här på jorden för att göra väl åt sin faders son, och den som finner något ham tage det upp. Jag skulle blygss, ropade den förtörnade arbetaren; det är ingen konst att skära breda remmar ur en annans hud, och grisar bli nog gödda, fast de icke arbeta.n Det gör den ena hunden ondt att den andra går i köket, gäckades Kobe. ,Olika fat göra oense bröder, men bättre är att hatas än ynkas. Öch då menniskan ändå en gång må