Aftonbladet – 7 november 1850, sida 3

285 man; dertill lemaade en adelsman 24, en annan 14, två 42, de öfriga mindre. Detta bevisar i alla fall, att hr K:s uppgift är falsk, ty då hela entalet ef ryttare icke öfversteg 285, när den ena rustade 24, den ardra 14, o. s. Vv. så skulle det icke nå:t 400, om hvar och en så stora hans egendomar än voro, blott behöft tillhandahålla en ryttaren. Dessutom, säger samma häfdatecknare sid. 14114, såg kyrkan ofta i krigets våld en helig verksamhe! och so!dade verldsliga stridsmän för sin sak. Des: målsmän hade ock svårt att skilja kyrkens sanna fördel och fåderneslandets verkliga väl från de skefy: åsigter och å!gärder, som ingåfvos af verldslig vVorden andelighet och borgerligt partisinne. Partistri der mellan megborgara befvo ofta kallade kyrkan strider, och kyrkan ficx genom sin egendom lida och omgälla för sisa förmäns förblindelse. Kyrkan kunde icze, under tiden ef förbistring och våld, bibe hålla oantastad helgd för sina yttre håfvor; mensk iga lidelsen känner iogen åtskilnad mellan sek och person, har icke lugn att pröfva embetets oskuld vid ambetsmannens fel. Hr K. svikes äfven af sitt minne när han påstår det jag skulle sagt, att kyrkobyggnad endast, åstadzoms genom enskildas frikostighet. Uttrycke! högst sällan, hvaraf jag begogreat mig, är icke tångt ifrån uttrycket mångan, hvilket ht K. nu brukar. R5rande Poeterspenningen är min besynnerliga, beräkning blott så till vida felaktig, ait den i allo sku!le vara riktig enligt hr K:s angifaa måttstock. Kom ihåg, att enligt vH:ndboken, häft. 27 sid. 107, en tunna korn kostat på den tiden icke ell öre, såsom under forntiden, och som hr K. i motsägelse med sig sj If nu påstår, utan som han för 8 dagar sedan påstått, 6 öre eller 6 rdr bko, d. ä. hälften för mycket på en tid då en ko kostat 4!, mark eller 18 rår bko. Felet ligger deri, att jag räknat efter markens högsta värde (fiat silfver) eller å 24 rdr bko. i stället för 42, det vanliga värdet. Dock, äfver detta misstog gör att min beräkning, besynnerlig! 203, skulle vara rigtig enligt hr K:s sednare uppgift art Peterspenningen utgjorde på förra ställe: (Upsala stift) två och på de andra ep penning. TY värr öfverensstämmer Handbokeus uppgift mera med sanningen, när den, 27 bäft. sid. 479, säger: I Upsala stift erlade hvar biynde som skötte eget hemman, en penning, raena i de andra stiften endast hälfien så mycket och uti Helsiogland ingenting. — Jag blott tillägger, att mina beräkning stödjer sig på Lagerbrings, på urkunder grundsde uppgift. Att ht K. icka käaner ändamålet med Peterspenningen — deraf följer ingalunda att dena var orimligp. Peterspenvingen infördes först i England på 600talet, såsom ett ringa bidrag till ett engelskt prest seminar i Rom, och Sverges bönder, som skötte e get hemman, syna: frivilligt åtagit sig denna afgif af 2 sk. bkto som en ringa gärd af tacksamhet för påfven, såsom skiljedomare. Hvad skulle väl hr K. tänka om en man, som i vår tid ville återinfört någor dylikt? Nå väl! Tysklands största filosof och statsman. Liebnitz, gjorde allvarligen detta förslag, att nemlizen till fridens batryggande återigen antega påfven sisom skiljedomere ibland de europeisk: staterna, åtminstone som ordföranda i en fredskom mitte. Rörande skilnaden emellan investitureden och trohetseden hr K. icke kan begripa, består helt enkel: deruti, att investitureden, som förbjöds, angick biskonpens m, m. embete som såcent; trohetseden bot dn trohet, som hver undersåtare är skyldig si verldsliga öfverhet. Biskoparne m. m. hafva alitic anset:s om undersåteare till landets verldsliga regent, utom hved som rörer sjelfva det andliga, biskopliga embetet. Hvad slutligen hr K:s anförda exempel af en biskop Henriks utsväfniogar beträffar, svaras blott st: dylika exempel kunna anföres från sla tider ceh ella länder, protes entiska Jikesåväl som katholsk: oportet skandala fierin. Frågan kan blott vara buruvida dessa lärares uppföranda öfverensstämmer eiler är i strid med deres lära. För att skrilfva en chronigue skandaleuse, behöfvet hr K. icke en: resa till Lardium (ir 4273), han behöfver till desa ändamål blow göra vissa utdreg, t. ex. us svenske tidaingar. Tror åter br K., att en biskop Henriks appförande skall vera en ovilkorligt trogen töfla a! alla dess samtidas lära och lefverne, så kan äfven en svensk-luthersk bisko, Henrik anföras, den de nemligen som Gustaf Wasa tillika med G. Norrman, år 1540, utskickat för att bringa läroväsendet i god: skicz och att afskaffa de påfviska villfarelser i landet — en visitation, som af några bäfdatecknare kallas pundriogståg. — Denne biskop Henrico till vitas det, säger biskop Rhyzelius i sin Episcopos: copia sid. 266. att hafva, tillika med then bedraasren C. Phyhi, år 4541 upptenkt ewt slsgs straff Tunnofängslet, hvilket bestod theruti, att uti en stor tom tunno, i hvilken stora läcktspikar voro å alla sidor indrifne, instecks missgerningsmenniskar medan bon ännu lefde. Therefter rullades tunnar omkring till thes den inneslutne syndaren, efter eu hiskeligt martersande, sönnerneggad af spikarna, kunde gifva upp andeu. — Och hved tror väl hr K.. får jag här på hr K:s eget vis fråga, att konuvger sad2 dertill? Han ätvröjde sig ett förbjuda tunnefångslet, och tillägger Rhyzeliu.: Eljest var tbenna biskop af konungen mycket älskad och betrodd, s: att han ock ofta rådförde sig med honom i rikets apgelänaste saker och ärender. Villo man häraf s!uta att lutherska läran varit upphofvet till biskop Henriks grymma förfarande, troligtvis till lärans förmån, så skull: man misstaga sig lika mycket, än när man ville skylla katbolska !sran för biskop Henriks i Lardium utsväfningar. — Hr K. får således gersa cpåtaldt berätta både kaholska presterekepets och klostrens bruk och synder, om han dermed tor gagna urgdom och mecige mear, bara han icke, som hiuntills skett, vanställer de särskilda fec a, cch isynserhet aktar sig att som histo:isk sanning framställa Ordens (klostrens) pådiktade brottsliga lefverne, som enlig! Sveriges upplyste fornforsksre uti Dsgligt Allehanda för den 49 sistl. Augusti, pvar väl endast en vanlig äonfiskations-lögnp. Stockholm den 46 Okt. 1850. En vän af historisk oväld. RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. Portföljfabrikanten Brandt hade, enligt en till ju2 At oto. nd AR 2