Aftonbladet – 2 november 1850, sida 2

tycken-kattun; endast utgjort lika många kläduingstyger. Hela antalet af fruntimmersdädningstyger af halfylle, kattun och siden utsjorde sålunda 20, hvilket icke lärer kunna anes utgöra mer än hvad ep minister kan opåaldt disponera. Det enda, som kan återstå åsom föremål för någon anmärkning, var såle les en koffert med fem stycken kläde, om remligen så mycket kläde får rum i en resoffert. Vidare har en diskussion mellan de ofvannämnda båda tidningarne ägt rum rörande mi-l: ristrars reklamations rättighet. Posttidningen: ör i gårhar härom en mycket lärd artikel, som åberopar både Felixs Troitg du droit inlernationul prive och Vaitels såsom klassiskt ansedda arbete Le droit des gens, samt analyserar derjemte de härstädes gällande föreskrifterna i afseende på ministrars effekter till det resultatet, att de varor som hitkomma för utjländska sändebuds räkning, och hvilka skola upptagas i tullspecialerna, blott äro sådana, som efter ministern: ankomst, d. v..s. under hans vistande i laxdet, inkomma till hans adress, men icke sådana, hvilka ett sådant sändebud vid sin ankomst medbringer. Denna slutsats grundar Posttidningen på följande ordalydelse i föreskriften, nemligen att de utlindska beskickningarne skola njuta tullfrihet, såväl för de husgerådssaker och andra varor, tillåtna neller förbudna, de vid sin biskomst medbringa, nsom Ock för dem, hvilka för deras räkning och behof sedermera inkomma, så framt de iro till ministern eller charg daffaires adres3erade, och af honom skrifiligen hos hr sta:!smMinistern för utrikes ärendin2 reklameras, ,samt att dylika varor böra, vid ankomsten, af tullkammaren uti tullspecialen upptagas och tullen för hvar och en, efter behöriga värden, adebiteras, åc. Man ser att den nyssnämnde slutsatsen hänger derpå, att ordet dylika icke skall kunna hänföra sig till båda afdelningarne af den första punkten, utan blott till den sednare, hvilket dock synes något hårdraget. Hela affären har för öfrigt, såsom man ser, reducerat sig till betydligt mindre dimensioner, än hvad man i början trodde, eller rättare till ingenting. OT — Något hvar erinurer sig utan tvifvel ännu, sedan den tiden då salig Argus gick här i verlder, det ryktbara uttrycket: Vår artikel gjorde sin verkan: en fras som stundom nyttjades af nämnde blad, när den hade på förhand talat för någon åtgärd sem auktoriteterna vidtogo. Publiken hade den tiden icke litet roligt åt denna inbilskhet hos en tidning, att tillräkna sig hela förtjensten af någonting som tilläfventyrs icke var annat än ett uttryck af hvad enhvar tänkte. Emediertid ser det ut som man nu hade fått en Argus i förnyad upplaga, åtminstone i den delen, uti tidningen Folkets Röst. Man har redan åtskilliga gånger haft till älle erfara huru densamma med ett nästan komiskt sjelfbehag talat om, huru än öfverståthållareembetet, än någon annan myndighet, lyssnat till dess upp: maning, oe sednast finner man i dag ett dylikt uttryck, då det i en artikel i Folkets Röst heter: Våra förnyade uppmaningar att vid den snart instundande vintern och den hotande faran af koleraps utbrott göra åtminstone något för de uslingar, som utan hem, nakna och förhungrande, aniopa sina lyckligare lottade likar om bje!p och barmhertighet, ha icke varit fruktlösa. Hufvudstadens allmänna sundshetsnämnd har ete., hvarefte omtalas den address som sundhetsnämndena hir utfärdat i afseende på insamlandet af bidrag för omförmälde ändamål. . Häraf fianer man tydligt, att om sundhetsnvämnden eller någon annan härstädes tärkt på att föranstalta rågot för de fattiga i anledning af farlågorna för koleran, så har sådant endast skett till följd af tidninger Folkets Röst, och det är följaktligen också begripligt hvilka stora anspråk på tacksamhet nämnde tidning bar från hela den fattigare klassen sida. Nålgon annen mening kan icke dragas al den ciIterade utlåtelsen. Dei synes cmedlertid vara ansenligt oförskämdt af en person, att inbilla sig ensam vara orsaken till åtgärder, hvilka utgöra föremål för hela samhälles omtanka. Särskildt är fallet här, att sundhetsnämnden i en längre tid haft. sammanträden och öfverliggnirgar just i och för sådana ämnen, som de i Folkets Röst vidrörda, äfvensom att en väl motiverad uppmaning till bidrag för de fattigas bispringande utgått från Götheborg, håda delsrna långt innan uppmaningen i Folkets Röst, hvilken i detta fall således lämpligast kan sätItes i breld ung:fär med den bekanta inskriften på en transparent i Skomakaregesällernas herberge, föreställande slaget vid Hogland, under hvilken lästes: d:lta hafva skomakargesällerna ejort. Litteralnr. Den Skandinaviska Nordens Historia, af G. H. Mellin. Tredje och fjerde häftena hafva nu utkommit sf d.tta, både tul planläggning och, så mycket som af utfrrandet hittills visat sig, ganska vidt omfattande arbete. Vi hafva redan med några ord fästat allmänhetens uppmärksamhet härpå, då början deraf först utosinelk I nan hlililan DTVat förtianoctfälla 3 föratarat