Aftonbladet – 2 november 1850, sida 2

det ban satte sig bredvid den gamla frun och bjöd kapten en pris ur sin stora silfverdosa. Charles mår vä!; jag råkade honom i morgse — men ni skall betänka, mitt herrskap, titlade ban, rätande på sig med en vigtig min, att Charles tid är alldeles för dyrbar att slösa på något sådant som att invänta en ångbåt, förde den än aldrig så kära och vigtiga personer med sig. Charles är ingen vanlig menniska, skall ni besinna.n Hvad är Chirles då? frågade pastorsken lugut. Hvad kan är? upprepade kassöra med en förvånad blick på den gsmla frun, Hen är ett snilleln Åb, kors! hvad säger bror?, utropsde kaptenen med vidöppna ögon och släppte hacdlöst prisen, som han ej haft tid att pjuta ännu. Jag siger som det är och som ni, mitt herrskap, väl bäst af a!la bör veta: Charles är ;n stor man, det kan ni lita på — en ovanligt stor men. Jag kan gerna säga den största i vår tid, sade kassörn mycket bestämdt, tagande sig en Pris. Hå bevärs! Det var han då inte förr i tiden, infö!ll kapten, alideles förbluff:d af de stora nyheter som föllo öfver honom så oförberedt. På hvad sätt är han då stor? frågade åter bastorskan leende, under det hon med en trankil omsorg hoplade sin sjal. På hvad sätt? sade kassörn, medlidsamt leende i sin ordning åt denna fråga. Pastorskan är i sanning ena alltför blygsam mor. H:n är i al!a afssenden utmärkt. Det finns ingenting stort och ovanligt i vårt land som han ej deltsger uti eller styrer. I gillen, i cirklar, i sällskaper och föreningar afalla slag — öfverallt är herr Cnoarles Griäntbal med, öfverallt höjer han sin röst. Han arrangerar tablåer, van uppträder i tablåer, han ordnar tafvelxpositioner, och i sjelfva katalogerna öfver