Aftonbladet – 1 november 1850, sida 2

om ämnades blifva allmänhetens. Om de nya akademiska konstitutionerna. Första Artikeln, Aftonbladets läsare torde erinra sig, att vi ör någon tid sedan, med anledning af hvad om dessa konstitutioner jemte om kansleriatet öfver universiteten samma tid lästes i Bore, vidrörde detia ämne samt derjemte utfästade ss att en annan gång återkomma dertill, likväl först sedan konsistoriet i Upsala tagit känanedom om konstitutionsförslaget samt blifvit färdigt med sitt underdåniga betänkande dersfver. Vi gå nu att uppfylla detta löfte till le läsare, som af ämnet kunna vara intresse rade, hvilket vi förmoda alla bildade vara, emedan det synes angeläget, att pressen fäster oppmärksambet på statuternas tendens i allmänhet, och serskildt på de vissa paragrafer och stadganden deri, hvarjemte vi skola i korihet yttra oss öfver konsistoriets underdåniga betänkande, så väl med afseende på den anda, i hvilke2 det blifvit affattadt, som de särskilda gjorda anmärkningar, som kunna tyckas förtjenta ait blifva enkom påpekade. Men om vi, oaktadt föresatsen att yttra oss i största möjliga kortbet, likväl understurdom skulle nödgas stanna något längre vid en eller annan punkt, bedja vi läsaren ursäkta sådant, på räkning af det för hela landet högst vigtiga ämnet. Först och främst bör in!edningsvis nämnas, alt vi till alla delar instämma uti hvad som blifvit sagdt i Bore öfver ifrågavarande ämne, isynnerhet om onyttan eller rentaf ändamålslösheten af det akademiska kansleriatet och dess nu befintliga inrättning, om konstirutionsförslagets tendens att inskränka både Järares och lärjungars fribet mera än billigt och nyttigt kan vara, samt om dess missöde att snarare lagfösta gamla olägenbeter än genom tillägg af nya stadganden förbättra det bristfälliga konstitutionsverk, som hittills varit och ännu är det gällande. Vi draga så mycket mindre i betänkande att yttra detta på förhand, som vi göra oss förvissade om, att läsaren, under fortgåpgen af vår granskning, skall fullkomligen gillå de skäl, som föranledt vårt omdöme; och utan vidare förord vända vi oss genast till sjelfva konstitutionsförslaget. Detta kallas förslag till statuter för universiteterna i Upsala och Liund) och innehåller följande afdelningar: allmänna stadganden, Cancellern, Pro-cancellern, Consistorium Academicum och Collegium O eonomicum, Rector, Faculteterna, akademiska lärarembetens och tjenslers tillsättande, den akademiska ungdomen och tandskapsföreningarna, den akademiska undervisningen, ckademiska lärdomsgrader och facultetsexamina, akademiska disputationer, stipendierna, bibliotheket och öfriga vid universitetet för undervisningen ejorda samlingar och befintliga inrättningar, samt universitetets drätselverk och cancellie. En oafbruten paragrafering genomgår alla dessa stadganden, och paragrafernas sntal är ej mindre än 213. Derefter följer förslag will förordning rörande de embetsexamina, som vid universitetet afläggas skola, i 14 88. Dertill är bifogadt förslag till förordning rörande de examina, som vid universiteterna afläggas skola af dem, som vilja prestembete söka, i 3 88. Slutligen kommer förslag till förordning angåendte den universiteterna tillkommande disciplinära jurisdiktion öfver de studerande, och en sluderasxdes gäld, i 28 88. Vi hafva upplysningsvis här uppnämnt de särskilda afdelningarnas rubriker, utan att derföre anse nödigt att särskildt granska dem alla, hvilket föga skulle intressera allmänheter, helst icke blott många paragrafer, utan en och annan belafdelning sakha all betydelse utom universitetet. Biard de s. k. allmänna stedganden, förekommer den vigtiga lagbestämning, som är den säkraste hållbaken mot rörelsen framåt till ett förbättredt akademiskt skick i sllo, och som gör, att hela omarbetningen af gamla konstitutionsverket stannat vid att återgifva det sed nare i något förändrad och mera korpulent Igestali. Det beter nermligen der, såsom cet hette förut, att universite erna stå under särskildt styrelse och förvaltning, och att öfverstyrelsen för hvartdera universitetet ombetros en carceller. Vårt omdöme om detta stadgande är redan antydt uti det nyss sagda, och efver olägenhelen af närvarande kansleriatsembete och den ännu större oligenheten deraf, att hvardera universitetet ånyo finge sin egen kansler, på möjligheten och vådan af hvilken omständighet Bore redan på ett berörmligt sätt fåstat allmänna uppmärksamheten, blir framdeles tillfälle till ett bestämdare yttrande, då vi komma att summariskt avföra innebållet af jen viss konsistoriiledamois betänkande, hvilken jäst företrädesvis fästat sig vid den vigtiga