Aftonbladet – 1 november 1850, sida 2

men oroligt; nu har lugnet kommit, men lif ligheten försvunnit. Om hr W. förenar båda sistnämnde egenskaper, jemte hifozandet af en viss lyftning, så skall han ofelbart ernå det; vackra resultat man kan vänta af denne sån-. gare. Äfven hr W. borde inlägga ett godt ord: hos kapellmästaren, nemligen till förmån för tempot, hvars hastighet kunde tåla någon minskning. Allegrotempot var ock, som man vet, för ett halft sekel sedan 2f mindre snabb natur, än i våra dagar. Mot hr W:s gång i denna roll skulle man kunna anmärka å: skilligt; alla hans rörelser böra vara ädla, ehuru enla och okonstiade. — Ensemblerne, hvar-. ibland vi företrädesvis nämmna 1:sta aktens fin2l, utfördes äfven pu med mycken vird; endast var orkestera vid vissa tempoförändringar något obeslutsam. —U— — Såsom ett tillägg till de betraktelser Aftonbladet för ett par dagar sedan innehöll i af seende på patentförfattningens omarbetaing, och sisom ett exempel på de orimliga öljder hvartill den nuvarande patentförfattningen leder kan nämnas om ett patent som kongl. kommerskollegium nyss meddelat på det slags smörtjerna, som för någon tid sedan stod beskrifven i Aftonbladet, nemligea att kunna tjerna smör af mjölk och grädda på några minuter genom en inrättning att låta mjölken eller grädden komma i ständig beröring med der atmosferiska iuften. Nu var denna uppfianing redan bekant genom en allmänt cirkulerande tidning; det är till och med antagligt, el:er åtminstone möjligt, att patentinnehbafvaren just ifrån denna beskrifning hemtat ideen till patentets sökande. I följd af den nu gällande författningens tveiydighet är det dock emellertid ganska möjligt, att såvida ingen serskildt underkastar sig mödan och kostnaden att inom sex månader anföra klander af patentet, hvarmed följer den orimliga förbindelsen att den klandrande skall kommunicera klandret med patentinnehafvaren och skyldigheten att skaffa kompromissen tillsammans samt inom vis: fatalietid håfva insändt dess utlåtande; om — säga vi detta händelsevis icke sker — så kan patentinnehafvaren i sjelfva verket, utan att hafva haft minsta besvär eller kostnad för uppfinningen, i fem år skattlägga enhvar som vill begagna ett sådant vigtigt verktyg för landthushållningen, oaktadt detsamma redan före patentansökningen var allmänt bekant och blott derföre att han passat på, ait genom en absurd lag vända till sin uteslutande fördel, hvad som ämnades blifva allmänbetens. — 200