Aftonbladet – 1 november 1850, sida 2

som vidare stadgas om kansleren, i ;statuternav. Canceller, heter det, i afdelningen om Cancellernv, varder af oss utnämnd efter förutgånget val af univeritetets consistorium. Canceilersembetet kan af samma person för bägge universiteterna innehafvas och utöfvas. Lägger man nu härtill hvad som säges i nästföljande stadgande, nemligen att Cancellern bör utses bland män, som genom sin sambällsställning 1 förening med nit för vetenskaplig odling verksamt kunna vårda och befordra universitetets väl och studiernas sanna förkofranos, så kan af dessa stadganden sammanlagda dragas ett par roärkliga slotsatser: den första den, hvilket ses af det sednare stadgandet, att lagstiftaren, som förmodligen ansett kansleriatet för en så vacker och passande sysselsättning för prinsar, verkligen också ämnat prinsar till kanslerer, emedan han, vid bestämningen rörarde en kanslers qvalifikation, väl nämner om samhä lsställning och nit för vetenskaplig odling, men icke om innehafvande vetenskaplig bildning, hvilken ej helier i någon högre grad kan finnas hos en ung prins, som till och med har svårt ait ådagalägga nit för vetenskaplig odling, förr än ban erhållit den upphöjda plats, för hvilken just denna egenskap på förhand erfordras såsom känd och ådagalagd; den andra den, att lagstiftaren, då han endast förklarat, att båda uni en kunna hafva en och samma kansler, mo bafsva båda kanslersplatserna förbebailna dt hovar sin prins, så framt man ej anser sanno karu, att han föredragit det permissiva förord: t framför det imperativa, af fruktan as sätta en allt för grof peksticka fö: o kon sistoriet, hvars frioch räv sht ke i andra punkter blifvit nog mycerol kringskurna. Ett af konstuitutionsförsiagets 1y:2 n ofia firekomimande dunkelhet och oty: trycket. Härpå må följande bestän: såsom exempel. Om kansleren söge: dare, att uti val af Canceller deltaga ; cellerp, consistorii ständiga ledamöter, r. staren och bibliothekarien. Och efter v bestämningar följer slutligen att de, på hv rösten fallit, skola hos Os: anmälas och de jemte valprotokollet insändas. Ingen lärer neki att denna lagbestämning är behäftad med mycken otydlighet, afsigtlig eller cmedveten. För det första kan man fråga, huru många perso ner, i händelse att flera fått röster till kansler, böra å förslag uppföras? tre, eller flera? För det andra frågas med skäl: är konungen bunden att vid utnämningen stanna inom förslavet, eller äger högstdensamme rättigbet att gå utom det? Derpå har anförda paragral ingenting att svara. Väl heter det i en föregående; att Canceller varder af Oss utnämnd efter föregånget val af Universitetets Consistoriump, och man bör till och med anse sannolikt, att meningen är, att utnämning skall ske inom förslaget, men detta är åtminstone ingenstädes med full tydlighet utsagdt. Vi anmärka med detsamma ännu en ssk, som visserligen må synas jemförelsevis mindre vigtig; men som i alla fall har sin lilla märkvärdighet. Det heter nemligen att i valet af kansler deltaga prokanslern, konsistorii ständiga ledamöter, räntmästaren och bibliotbekarien, men om adjunkters och docenters rösträtt säges ingenting. Desse äro således från rösträtt uteslutna. Räntmästaren är visserligen alltid en vetenskapligt bildad man, såsom ägande ett högre juridiskt kunskapsmått, och hans befogenbet att deltaga i omröstningen till kansler drages icke itvifvelsmål; men som täntmästare betraktad förhåller ban sig till akademien, såsom det materiella i allmänhet till det andliga, och det är af sådant skäl omöjligt att inse, hvarföre han såsom förvaltare af universitets-egendom skulle vara mera berättigad att delt2ga i val till kansler, än adjunkter och docenter, som direkte verka för hvad som är universitetes ändamål, vetenskap och undervisning. Vi kunna så mycket minldre inse skälet till adjunkters och docenters uteslutning från rösträtt vid kanslersvaiet, som samma personer äro berättigade att deltaga i valet till riksdagsmän för universitetet, vid hvilket val det är fråga om ait utse personer, som icke blott inse och behjerta akademiens lintressen — eburu kanske egennytta och slenltrian vant sig att uteslutande afse en slik quaTlifikation hos de valbare — utan personer, som Tförstå fäderneslandets allmänna bästa. Om derTIföre adjunkter och docenter få deltaga i valet Ttill riksdagsmän för akademier, men icke i Tl valet till kansler, huru hänger nu sådant tillTbopa? Vi komma nu till den vigtiga lagbestämninIgen om kanslerns rätt att göra extra ordinarie professorer; derom i nästa artikel. eos —————