Aftonbladet – 30 oktober 1850, sida 2

TA LISTOTDALLITOBReT, DYLIKA IIAtCUG HYvalje dag DIHUIVal(q nera trängande. Vi frukt2, att det vore att; emna rum för illusioner, om man föreställdes ig en framtida revolutionär explosion på dens suropeiska kontinenten utan all inverkan pålt vårt fädernesland. En sådan ligger åtminstones saom möjlighetens gebit, och en upplyst styelse gör väl, att i tid söka förebygga allt, som i en framtid kunde blifva vådligt för lan-s lets lugn. I Om Sverige under det sträfvan i Europa äri Vilmän bland folken, att komma till sant kon-l! stitutionel!a förhållanden, skulle fortfara att!4 vidhänga denna olycksaliga fyrdelta ståndsre-li presentation, som, med orättvisan af talrikal:? medborgareklassers uteslutande från allt delta-J sande i samhällets angelägenheter, derjemte!: lägger de största hinder i vägen för verklig-! heten af ett konstitutionelt statsskick, som icke ! längre öfverlemnade folkets angelägenheter åt! l l K kotterierna eller slumpen af regentens personiga egenskaper eller tycken, är det väl möj-: ligt, att en sådan blindhet ej skulle straffa sig sjelf vid någon period, då sinnena äfven hos oss råkat i jäsning genom hettan i Europas: allmänna politiska atmosfer? Det var kloktls och rätt handladt af konungamakten, att tagall initiativet i representationsfrågan, för att genom l! en, efter dess förmenande, billig jemkning emel-l! an de motsatta politiska opinionerna söka på! fredlig och lugn väg föra den till ett resultat; ! men det vore i samma mån höjden af oklok-l het, om regeringen nu läte reformen bandlöstj alla och passivt sönderslitas af dess fiender. Ett sådant förfarande skulle förstöra alit förtroende för regeringen, gifva hennes handlingssätt en stämpel af dubbelhet, och uppfyilal hvarje fosterlandsvän med dystra aningar för ramtiden. Historien är rik på varnande exeml: pel huru hämndens Nemesis går igenom verlden, och den offentlige, såväl som den enskilde mannen måste frukta att genom sinaj: handlingar nedkalla dess domar öfver sitt hufvud. — Regeringens vwvälförstådda intresse, både för den mvärvarande stunden och för framtiden, bjuder således att kraftigt ochl: verksamt understödja den sak, som hon genom propositionen till ständerna gjort tilll: sin egen. Att lemna rum för minsta tvifvelsmål, att hon allvarligt vill reformens framgång, i: vore af de mest förderfliga följder. Hon har i det afgifna förslaget så mycket sörjt för de konservativa iotressenas skyddande, att hon här vinner fullt förtroende hos den sidans män, då hon söker öfvertyga dem om nödvöndigheien och biliigheten af de visserligen icke för frikostiga koncessioner, som blifvit gjorda åt det demokratiska elementet. Det är utan tvifvel inom adein och prestesiåndet, som representationsreformen har sina starkaste motståndare; men vi tro att detta motstånd dock ej skall förslå att tillintetgöra reformen, i fall, regeringen tager en sådan position, att det bli: för alla klart och tydligt, att hon af själ och, bjerta vill framgång åt det hvilande förslaget. , Vi tala ej om de fanatiskt konservative inom ; de båda stånden; på dem verka inga skäl, hvar, xen hemtade ur förnuft eller erfarenhet; men. detta ban och bör ej vara förhållandet med; ; t I Å j de moderat konservative, och det bör ingalunda vara omöjligt, tvertom troligt, att dej; kunna få öfverbanden i de båda stånden, om regeringen ståndaktigt följer den väg hon beträdt genom sjelfva propositionens aflåtande ill ständerna. Vi ve:a, att ibland de konservative finnas fosterl.ndskt sinnade män, som endast i afseende på sjelfva medien och sättet. för beredande af fäderneslandets välgång kunna tänka olika med de liberala; men i sjelfva verket vilja samma mål, som de. Må desse lugnt och fördomsfritt bedöma ställningen, inse att de eftergifter, som nu äskas, äro billiga, och! att den politiska klokheten bjuder att sjelfvilligt offra på fostierlandets altare några företrädesrättigheter, som i allt fall icke mer än till en viss tid kunna bibehållas, och sor då skuile draga mycket annat med sig i fallet. Adeins uppoffring af sin sjeifskrifna representations-. rätt är isjelfva verket vida mindre betydande, , 4 än den måhända för mången synes. De ledamöter af ståndet, som genom förmögenhet, redbar karakter och talanger förvärfvat sig anseende och förtroende bland sina medborgare, kunna alltid påräkna att fiana plats i endera kammaren, i fall de vilja på detta sätt deltaga, i de allmänna angelägenheterna. Det är egentligen och förnämligast tjensteadeln i Stockholm, som kan sägas komma att på visst sätt förlora genom sjelfskrifvenhetens upphörande; men den verkliga fördel, den hemtar af sin vuvarande representationsrätt är, om man rätt betraktar saken, nästan ingen. Den inskränker; sig hufvudsakligen till några möjliga agramenger i sällskapslifvet, genom det behof particheferne hafva af deras understöd vid voteringarne, hvarföre de naturligtvis måste söka att ställa sig på god fot med dem. Men det! vore bedröfligt och föga värdigt ett stånd, som dock gifvit fidernesiandet många stora och utmärkta mänp, om en ringa minoritets mera inbiliade än verkliga interesse skulle få bestärn-l ma ståndets handlingssätt i en fråga af så ingripande vigt för fosterlandet, som representatiousreformen. Vi hoppas att detta ej blir fallet, utan att de moderat konservative förena sig med dem bland de liberale, som vilja rösta för det hvilande förslaget, då det är troligt alt dessa båda fraktioner skola utgöra pluralitet på riddarhuset. Hvad presteståndet beträffar, så känner man af erfarenheten, att detta stånd vanligen följer sdeln åtide mera vigtiga, politiskt ingripande! frågorna. Ensamt är det alltför svagt att sätta : sig i opposition emot, såsom här blefve fallet, regeringen och måhända äfven medständerna;! och om saken går på riddarhuset, så går den nog i presteståndet. Ståndet bör vara tack-l mt för den möjlighet, konungamakten beredt äfven dess medlemrar, att kunna ingå i den nya representationen, och ej envisasatt utgöra: en särskild klass representanter, hvilket presterne numera ej äro i något enda land i det öfriga Europa. I vår tanke skall presterskanet vinna i förtroende och akining, i sammal.