Aftonbladet – 30 oktober 1850, sida 2

RE ann af landet har man likväl hittills låtit det vara nog med att afspärra för personer; men den tappra staden Lund har äfven spärrat sig för varor; den vill hellre dricka kaffe af ärter och oilon än af Javabönor, som äro införda genom den förpestade staden Malmö., Under hvilka utsigter sammanträda: Rikets Ständer? Vår tid är mer än någon föregående en tid, i hvilken de europeiska nationerna blifvit så sammanknutna och förenade genom det band, civilisationen och folkens nyväckta politiska lif danat, att det nästan är omöjligt betrakta utsigterna för det ena folkets uiveckling, utan att stöta på förhållandea i andra nationers, hvilka på densamma måste utöfva inflytande. Företager man sig t. ex. att undersöka hvilka utsigterna kunna vara för Sverige, att i den nirmas:e framtiden föra sina sambällsinrättningar framåt till en större fullkomlighet, så visar sig detta icke ensamt beroende af de verkande krafterna inom vårt eget samhälle, utan äfven, i viss mån, af den allmänna ställningen i vår verldsdel. De poliiuska ider, som blifvit folkens gemensamma egendom, arbeta väl i samhällena, men äfven mäktiga motkrafter, som betinga måttet för deras framgång. I mån som dessa sednare kommit til makt och styrka i särskilda stater, och derigenom till den sammanhållning, scin ligger i naturen af en gemensam strid emot hvad man hatar eller missiror, så visa sig, åtminstone för stunden, svårigheterha större för andra stater, att vinna de sambhällsförbättringar, till hvilka de sträfva, I närvarande stund, då reaktionen i vår verldsdel haft så mycken framgång, och de maktegande synas sätta sin förtröstan mera till bajonetterna än till moraliska krafter, är det klart, att i allmänhet benägenheten ej kan vara sior hos dem, att genom billiga jemkningar i de existerande missförhå!landena inom samhällena betrygga deras lugn för framtiden. De hoppas och räkna på den fysiska styrkan, den de för ögonblicket disponera, och glömma dervid huru lätt denna kan svigta, och till och med falla i helt andra händer än deras. Men de statsmän, som fått blick för framtiden och ej blott vegetera för stunden, obekymrade om hvad den närmaste medför, måste just i den närvarande allminna europeiska ställningen finna mäktiga motiver att fortskynda de politiska reformer, hvilkas nödvändighet det upplysta allmänna tänkesittet redan iasett och erkänt. De våldsamma hvälfningar, som de tvenne sistförflutna åren skådat, hafva väl på många ställen gifvit rum för et skenbart lugn; men ingenting tryggar dess varaktighet, Både Frankrike och Tyskland innehålla så många brännbara ämnen hopade till en explosion, 1 synnerhet det sistnämnda landet, att det icke fordras någon profetisk gåfva för att förutsäga, ett det närvarande tillståndet der, omöjligt kan vara annat än ett Ööfvergående. Så minga frön till storm hafva der blifvit utsådda, ait den härjande orkanen omöjligen kan uteblifva. I vårt fädernesland är ställningen lugnare och mindre vådlig, men dock ej utan sina faror. De fenomener, som visat sig inom vårt offentliga If under de tvenne sednare åren, tyda på en oro i samhällets djup, som, i fall af nya revolutionära exp:osioner i Europa, lätt kunde skaka äfven detta tand, såvida ej våra statsmän och folkombud förena sig om vissa förbättringar i lagar och institutioner, med syftning på alt jemna existerande missförhållanden och ait införa rättvisa öfverallt. Natisnens representanter sammanträda innan kort; det kan ej vara ur vägen att kasta en blick på de förhållanden, under hvilka detta sker. Den ojemförligt vigtigaste frågan, som möter dem till öfverläggning är, såsom hvar man vet, den om representationens ombildning. Af denras läsning beror, mera än af pågon annan, landets framtid. Våra läsare känna med hvilken varsamhet och tvehågsenhet wi, för vår del, gått till granskningen af det bvilande från regeringen utgångna förslaget, och att det först var efter framlöggendet af de tabeller, hvilka utvisa förhållandet med d efter detta förslag valbare och dem, som skola välja folkombuden, som vi, på grund af probabilitets-beräkningar, ansågo oss kunna antaga, att en representation samrmmansatt äfven efter det i mycket bristfälliga sätt, som det kungliga förslaget stadgar, dock skulle blifva bättre än den nuvarande ståndsrepresentationen. Om, såsom det synes, en betydande cch mera allmän opinion skulle bilda sig i landet, att, såsom sakerna för närvarande stå, det vore bättre och klokare att genom antagande af det hvilande förslaget komma till en, om ock ringare, förbättring af representationsskicket än den man haft skäl önska, än stt genom förslagets förkastande ytterligare lesona frågan åt en oviss framtids lösning, så är dock vår närvarande representation ej så sammansatt, att den ger nigon garanti, att ett sllmänst tänkesätt gerom densammai verkligen kan komma att uttryckas och förestafva besluten. Under sidana förhållenden blir konungemaktens ställning till frågan, genom det inflytande man vet att den kan utöfva på en del af representstionen, 2f högsta betydenhet. Man ser redan förespegladt från den konservativa sidan, att den styrande viljan torde vara liknöjd om det hvilande förslagets öde; att hon hellre skulle se detsamma afslaget än bifallet ; att hon numera vore ångerköpt med hvad hon sjelf föreslagit o. s Vv. Vi antaga deremot gerna, att bakom det en gårg uttalade ordet står en man, och sit regeringen således ej ken vilja rygga tillbaka; men då man ej kan bevifla att starka tearbetnirgar redan skett och ytterligare komma att ske för att, om möjligt, tuillinietgöra reformea, så torde det förtjena det. ailvarligaste öfvervägande å regeringens sida, burudan ställningen kan blifva bär i landet, i fall, genom hennes förvållende eller likgiltighet, reformen förfelades. Att myckea massber låtenhet råder inom talrika medborgareklasser med nuvarande ståndsrepresentation, kan ika