Aftonbladet – 26 oktober 1850, sida 2

ii laxervin af Leroys hekanta uppfinning. Se! drack Rosas icke annat än vatten, men värnsn såg sig om, tog fram buteljen och törade a så smånirgom under måltiden. Omedelbart efier den-as slut afreste Rosas till en af sina afvelsgårdar. Hans goda vän gick hem och lade sig; men frampå natten trodde han att han skulle dö; om han hade dött, så skulle Rosas sannolikt skrattst så mycket mer. När han på sina gods fick besök af någen stadsbo, lät han honom sitta upp på sin nyckfullaste häst, och fann sig så mycket mera road jua värre ryttaren slog sig vid afkastningen. I styrelsepalatset är han beständigt omgifven af narraktiga varelser och upptågsmakare; midtunder de mest allvarsamma göromål har han detta besynnerliga sällskap omkring sig. När ban anföll Buenos-Ayres 1829 hade ban fyra sådana narrar hos sig; han hade spökat ut dem till munkar och af egen maktfullkormlighet gjort sig sjelf till deras prior. Ian kallade dem fray Biga, fray Caja, fray Lechusa och fray Biscacho (brodren Stock, brodren Koffert, brodren Uf och brodren Murmeldjur). Jerote dylika varelser tyckte Rosas särdeles om insyltade sötsaker, och hade alltid sådana af många slag i sitt tält. Hans munkar hade samma snak, och tid efter annan försvusno några burkar ur samlingen. Då kallade han bröderna Biga, Caja, Lechusa och Biscacho till bikt; och som de visste hvad en osanning skulle kosta bekände syndaren. Genast blef den brottslige afklädd och gisslad af sina tre medbröder, I Buenos Ayres känner hvar och en hans mulatt Evsebio, och så mycket mer, som Rosas en gång haft det inofallet att låta honom spela samma roll, son mir Dubarry lät sin per ger Zamore utföra i Luciennes: Eusebio, utstyrd i sin berres guvernörsdrägt, mottog i bans ställe ortmyndigheternas lyckönskningar på dibtatorns namnsdag.