Aftonbladet – 26 oktober 1850, sida 2

genom 6:te artikeln i Köpenbamnska fredsslutet om underhållandet af fyrbåkarne på ömse sidor, och artikeln slutas med dessa ord: Detta förfogands, eller utvilken annan bevekelsegrund som helst, kan likväl Bldrig berättiga konungen i eller kronan Sveriga, att Slägga eller fordra någon umgäld eller betalning i Sundet Sverige ställde sig denna klsusul samvetsgrarnt till efterrättelse de påföljde 40 åren, då Sverige likväl ägde icke blott strand och vatten vid Öresund, men äfven en sådan öfvervigt i makt, att: det med styrkans rätt kunnat med Dennemark dela en intrad, af hvilken hälften, på grund af beläganhet och billighet, bort tillhöra Skånska kustlandets beherrskare. På denna fot befann sig frågan om Sundskatullen när de fiendiligheter med adertonde århundradets inträde togo sin början, som beredde Carl XII:s het och i grund ruinerede hans ärfda rike. Efter nära 20 års oafbrutna krig och 40 års nederlag, gälide det nu för dat utmattade, på flera punkter af fiendtliga bärar dels hotade, dels besatta Sve rige, att vara eller icke vara. För att kunna vara, mäste fred slutas, vilkoren fiago:bli, huru betungande sora helst, och Sveriges grannar satte ingalanda sak uti, att vid detta tillfälle lysa med ridderligt ädeimod. Dannemark saratyckte väl att återställa några tillfälliga inkräktnivgar, som det i alla fall, sadan Sverige hunnit återhemta sig, ej kunnat försvara; men det tilltvingada sig i stället icke blott oinskränkt berravälde öfver Sundet, utan ålade tillika svenska undersåter everdlig beszatning för:genomfarten. Everdliga äro neinligen på dipiomatiens språk alla fredsiu!t, och: betyder, att de gälla tills förändrade omständigheter framkalla nya stipulationer. 9:de artikeln i fredstraktaten mellan Sverige och Dannemark den 3:dje Juni 4720 lyder -sålunda: Med afseende å dessa äterställanden (restitutions) samtycka Hans Maj:t och kronan Sverige genom denuna artikel, att för framtiden i Sundet och Bälterna iegen skillnad göres mellan nationer, och följakteligen afstå Hans Maj:t och kronan Sverige från den frihet från tullumgälderi Sundet och Bilterna, som svenskarne hittills tillsodonjutit, i-kraft af förut afslutade fredsfördrag; så att undersåter i Sverige nach dess underiydands: landskaper, skola till Hans Mej:t Konungen ef -Dannemark och dess efterträdarg betala i Suadet och Bälterna tull för deras nfartyg, persediar och handelsvaror helt och hållet på samma sätt, som engelsmän, holländsre, eller pannan nation, hvilken är eller framdeles varder af Dannermarks! konung i detta afseende gynnsåmmast hehandlad; att räkna från dem dag, då ratifikationerna ef derng traktat blifva utvexlade, och då alla artiklar med deras bestämmelser, rörande återställandet och godtgörelsen å öinsge sidor varda verkställda ; och är det: uttryckligen. öfverenskommet, som ofvan blifvit bemäldt, att fartyg och varor tillhörande undersåter i konungariket Sverige, då de fram och åter färdas genom Sundet och Bålterna, icke skola i afseende på, dröjsmäåt och hinder för ,skyndsamt expedierande, eller under hvad namn det vara må, annorlunda behandlas; än engelska och holländska nationerna, -eller-apnan, med hvilkemdet mest vänskapliga förhållande äger rum. (ou autre la plus amie). food Bee a : Under loppet.af 90:år, iaträffade ingen omständighet. som föranledde ändring i: 4790 års traktat. Kriget mellan Sverige och: Dannermark-1808blef utam resultat; och fredsslutet i!Jönköping4809-lemnede sakerta mellan dessa begge naboriken i samma skick som förut. erat t t 1813—1812 vidtog ex annan Herlod, då Dantndmarks öde hängde på spetsen af den svenska bärförarens svärd, och då svenska regeringen begsgaade styrkans och vapenlyckans öfverteg red en :moderation, ett ädelmod, ja, om men så villy en ridderlighet, som i:tramsaktionen:rmellan : enskilda, med skäl lofordas, men som är långt ifrån att förtjena samma beröm, då en regering ger till spilio sitv lands idtwessen och liter sitt folk, äfren efter segern, fortfarande bära de tryckande bojor, som fiendenimotgångens dager detsamma pålagt. Jag bestrider naturligtvis icke, att Dannemierk genom Norges sjelfständighet lidit en ofäntlig förlust; dock:stir icke destomindr: omdömet fat i rafsedade på Sveriges uppförende, då denna makt för egen räknin! ingenting hvarken begärde eler erhölll Synnerligast är ett sådant ädelmod missförstådt, när det gäller att sfskudda sig ett lika förödrjuksnde som obnligt opus, — att åter taga i besittning en naturlig rätlighet, hvilken endast genom missöden bök vspenlyckans sedermera förändrade skiften. tillfälligt -gått förlored. Och denna eftergilfvenhet mot en granne, som aidrig i oegennytta, af egen drift, visat reciprociet, uten tverlom, som tagit hvarje Sveriges trångmål i akt, för att bryia öfverenskommelser och rikta sig på vår bekostnad! Ja; tillfallen i haiva. funnits, då, i en sednare period än Kielsrtraktaten, Köpenharmanska kabinettet sökt tillbekavisa vår regerings på vänskaplig väg inledda undgerhandlingat om en för oss mindre ofördelaktig tolkning af1720 årsstipulationer rörende Suzdska tullen, med en sårande påminnelse om: den redlösa belrgenhet, hvaruli Sveriga sig befann, då det nödgades afräga sig tullfrihet för seglats bredvid sin egen kust. Sådar är den danska erkänslan och grannlagenheten för svenska regeringens efterlåterhet 4814, då hon tikväl. sjelf föreskref fredsvilkoren och hadeisin:makt,att:o3torkalleligen en gång för alla göra: Sverige qvitt Osesundska tulltributem; hvilken ärtojemnförligt nrera både finarcielt kännbar, för ttefiken hinderiigsre; i alla afseenden onaturlig, och just derföre mera vaånIhedrande än den numera upphörda till Birbaresk staterna. Jag skall här nedan visa, med siff:or, som cj kusna jäfvas, att den skait Sverige förr erlade till Marocko, var en obetydtighet I jemförelse red den skatt och tunga Sveriges trefikerande årligen nödgas fir passagen genom Sundet erlägga till de kristna stamförvardter, hvilka bebo.dess vestra kustland. ; ent ange Det är i sannisg hög tid, att Sverige, som afskuddat sig pirateriets ok i Medelbaflvet, liter sig sngeläget vara, at också tillintetgöra det för Sveriges kandel och sjöfart vida menligare prejeri, söm utöfvas på närmare båll ochi till endel eget farvatten. Den om Öresundska tul!en sist: afsiutede konvention emellan Sverige och Dannemark äger, enligt Ordalydelsen i dess 38 gällande kraft tiosår, räknade lirån den 45 Juni 4841, samt-ytterligare tolf.månader från det, att endera regeringen: underrättar. den lsndra, att hon icke längre har för sfsigt att binda sig af konventionen. Sveriges trafikerands hefva lvigtiga skäl att önska och yrka; att någon förlängning i verkan af detta oss betungande fördreg ej lätta ära rnNmvenckea nmatinfen okaee tilliknonan-nvY