Aftonbladet – 23 oktober 1850, sida 2

Ma Mt ve Vi ha kallat stycket en idyll. Ack, det är en idyll! utan solsken, en idyll för dimfigurer! Karaktererna äro lika dunkla som handlingen är matt. Man vill inbilla oss att hr Torsslow väljer sina pjeser med hänsyn dertill att han sjelf må kunna komma ait excellera i dem, och br Torsslow excellerar alltid — man såg det i går I Latude, man skall :e det i morgon i Morbror Pehr; men hr Torsslow är för god administratör, ait icke underoidna sina egna triumfer sina pjesers framgång. Dessa triumfer kunna undertiden vara bra litet afundsvärda, då, som t. ex. vid represensationen i lördags, bifallsstormen ordentligt tjuter. Det var ett ohyggligt skrän — en afgrundskör från de högre regionerna; hr Torsslow stoppade igen sina öron för dess rop. En värdigare hyllning hade man bort ha för ett spel som hr T:s i Latude. Fru Sällström, till hvars förmån ifrågavarande representation gafs, blef vid sin enatre i efterpjesen också rätt lifligt (men på ett mera sansadt sätt) applåderad. HFarbrodren rival, hvari receitsgerskan hade en nätt roll, är en näpen fransysk komedi, som vid öfversättnina ARR KS KNRE TER ERT