Aftonbladet – 23 oktober 1850, sida 2

Skulle ni, inföll Fortunatus, kunna upplysa mig om e sista raderna i sir Georges bref, som jag just nyss fick från er? De äro ytterst oläsliga och besynnerliga Det tror jag väll svarade kaptenen. Som sagdt, lockan tio i natt kom han till generalen, der vi voro tt muntert sällskap. Jag såg på den upptågsmakaren att vågonting måste ha förefallit. Han hviskade generalen nåsot i örat; denne återkum och hviskade i mitt öra: Bryt pp. Edra passagerare äro kanhända efter midnatt på skeppet; lycklig resa dålz Nu ryckte mig sir George in silt rum, skref eit par Ord, förseglade brefvet, som jag skulle öfveriemna er ombord, och gick med största brådska tillika med mig från högqvarteret. Mera vet jag pj om honom; ty jag begaf mig ombord på fregatten och väntade passagerarne ända tills kicckan tre på morgonen. pMin bästa kapten! ropade Foriunatus; af allt det n varit så artig att berätta mig, förstår jag inte elt ord.n Så har sir George drilvit med oss allesammans fort: for kaptenen. Icke blott med er och mig, utan äfver med generalen och passagerarne. Kom, jag skall hafv: den äran att presentera er för dem. Han förde honom ut till kajutorna på öfverdäck. En betjent, som Foriunatus sett i den engelska skattmästa rens hus, stod der vid dörren och frågade genast kaptenen Sir, befaller ni att jag anmäler er hos miss Hartley? Ja, på ögonblicket ropade kapten Smith. Å Snart öppnade sig dörren till ett rum, hvarest mis Anna Hartley och ett annat obekant fruntimmer, båda tv unga, älskvärda damer, vänligt emvottego de inirädande. Icke sannt, herr Lintbi, sade miss Hartley. Ni gö stora ögon vid att kär på fregatten återfinna mig, er plå gosnde från Messina. Men Jag lofvar er alt vara rät from och artig ända till Gibraltar, och inte mer af blot elakhet förderfva något whistparti för er. Fortunatus, ganska angenämt öfverraskad genom dett: oväntade 1essällskap, tilikännagaf för henne i de förbind ligaste uttryck sin glädje deröiver. O, tyst dermed, vackre herrel ropade miss Hartley Kapten Smith, vågar jag bedja er, att föra min unga vän ipna här ett ögonblick ut i fria luften och förklara fö benne master, segel, tåg och tackel. Det är första gånge bon är på ett skepp. Jag följer genast efter; likväl måst jag först mellan fyra ögon åt herr Linthi öfverlemna e present, som sir George för hans rökning anförtro :de mig. Då kaptenen och det unga fruntimret gingo ut ur ka jutan, hviskade miss Anna leende ett par ord i örat p schweizaren. Denne bleknade och ropade: Hvem? hvar? Miss Anna visede med handen på en sidodörr, Han öpp