Aftonbladet – 21 oktober 1850, sida 2

Föreläsniagar öfver romerska privaträtten; hr M. Weckströms Anteckningar i landthusbållningen; r Akianders finska öfversättning af Norbecks teo-l o3i; hrr Grönbergs och Lilii finska öfversättningar, f särskilda bibliska historier; hr E. R:s finska öf-. ersättning af Perlan bland dagar,. 2:0 Läran om ifvet af D. F. Eschrick. 3:0 Notisar,, om uni-j rersitetet, litteratursällskapet, teater och musik (br kendtsons brunsbil, fröken B. Boje m. m.); polemik not insändaren i Mbl. om hr Finelii Finlands hi-l iorie; svensk litteratur. Hr Legouzon Leduc, bekant gesom sina i Paris 1tgifna arbeten om Finland och den svenska litteaturen, befincer sig för närvarande åter i Helsingors för att ytterligare studera Fin!ands och Sveriges! pråk samt förhållanden i dessa länder. (B.) — I den franska tidningen Siecle läses följande : Ingen är mera benägen än vi att göra rättvisa åt den adliga och icke adliga aristokrati, som bildar England: styrande kles: Denna klass har af friheten gjort sig ett medl till herravälde och rikedom; men om den icke har medgifvit massan af folket att få deltaga i rihetees välgerningar, har den likväl upprätthållit dess principer och namn under perioder, då hela Europa synts vilja tillåta samma prin cipers undertryckande. Den britznuviska aristokratien har icke gjort sitt folk lyckligt, men likväl utmärkt och lysande genom vapen, enom handel, genom vetenskaper, genom litte ratur; och aldrig har den förnekat nationens rätt till framskridande. Om denna aristokrati har satt sig emot reformer, så har den lkväl icke absolut förkastat dem den dag, då deras nödvändighet syntes hotande. I korihet, S:or britanniens adliga och oadliga aristokra!i har i hela silt uppförande visat djerfber, kloshet, skicklighet och storhet; den har endast saknat rättvis2, ej den legala — ty den excellerar i denna genre — utan rättvisa, bedömd efter den rationella rätten, d. v. s. efter dea demokratiska rätten. Denna rätt, som Frankrike mödosamt eftersträfvat under sekler, låtande folkets svärd qvarstanna i rättvisans händer, har gifvit 03s friheten sednare är i England, men deremot mera fullständig och ärlig. Friheten visar sig icke allenast i ord, utan ock i handling. Vår jord är delad emellan fem millioner familjer; Englands emellan några tusen passessionater. Jemför den engelska armeen, hvarest rekryteringen sker för penningar och hvarest graderna änuu säljas, med franska armeen, som genom lott är uttagen ur massorna och der alla grader tillhöra förtjensten, vetenskapen och tjenstår. Servituter åt allmänna stiftelser, fideikommiss, stindiga substitutioner , majorater, ärftlig legislatur, alla dessa iegala konster att förskaffa sig förmögenhet, och att med förmögenhetens tillbjelp lägga makten i nigra få klassers händer, till men för folkets välstånd och värdighet, hafva försvunnit ur Frankrikes lagböcker. ,Hvilka sorgliga offer hafva icke vira fäder underkastat sig för att komma till dessa principer! Men hvilken klokhet, hvilket mod hafva de icke ådagalagt alltsedan den dag, då en heiigiflicka af folket, som marcberade i spetsen för armeen gaf sigealen till den seger, som, efter hundra års strid, har kastat den aristokratiska och feodala principen tillbaka på andra sidan kanalen! För att komma till jomnlikheten, har Frankrike begynt med att utöfva den under lydnad; det har böjt de stoltaste hufvuden under det despotiska ordspråket: Si veut le roi, si veui ta loi (om konungen vill, om lagen vill). Då sedermera konungen blef herre, sade folket till honom: Nu återstår ingen mer än du och jag3 låtom oss ärligt dela frukterna af den seger, som vi gemensamt vunnit,. I sin för blindelse har deremot konungamakt:n ställt sig på de besegrades sida och blef derföre störtad, liksom de, genom revolutionens orkan. Folket, som gaf gehör åt gamla och behagliga minnen, lät sig öfvertygas att det skulle vara nyttigt att återuppresa en thron. Men bvar och en, som satie sig derpå, har velat derjemte omgifva sig med mer och mindre orimliga privilegier, — och privilegierna hafva dragit både konungen och thronen med sig i afgrunden. Någon aristokrati, vare sig adlig elier oadlig, kan aldrig hädanefter, med undan tag al intelligensens aristokrati, få finnas hos franska folket. Iatet är naturligare än att de, som anse det omöjligt att lefva utan privilegier, beklaga sig äfver jemnlikheten, förbanna den allmänna rösträtten och vilja af Storbritannien låna dess in dustriella maximer, dess parlamentariska suve ränitet. Hvad som förundrar oss är att se män med talang, som således icke behöfva något privilegium för att lefva, visa sig så bekajade med slentrianidger och försöka att lägga hinder i vägen för demokratien, i stället för att sjelfva gå i spetsen med raska steg. Vi hoppas icke alt omvända dem med förnuftsskäl, ty, utan att medgifva hvad vi hafva hört påstås, nemligen att alla våra strider komma derifrån att det egentliga folket i Frankrike är franskt och deremot de högre klasserna engelska, så inse vi, att den skola som hemtar sina inspirationer och exempel från Englands historia oupphörligen kommer att strida emot den rent demokratiska iden. I alla händelser så tro vi oss böra anföra följande artikel, som kan bevisa våra motståndare att folkprincipen i Frankrike aldrig åstadkommit något som kan jemföras med hvad FR Tr Ta a a 0 rr