Aftonbladet – 21 oktober 1850, sida 2

hälf.en åter tillkämpat mig mitt sinnesugn. Må min goda genius förbjuda att jag ännu en gång skulle möta Beatrice jag vore då förlorad.s Förlorad? Alldeles icke, sir. Ni skulle endast å!erfinna ert eget kära jag i den skönaste flickas bjerta som någonsin funniis på Sicilien. Lyft bara lite upp ögonen och se inte så menniskofiendtlig ut. Stör mig inte på min väg, sir George, på den ends vägen som åter för till sinnesfriden., Jag för er ju direkte på den sarna vägen som lede dit. Slå då upp edra blå ögon. Ser ri den pittoreska hvita villan emellan popplarne der borta på höjden? De bor den ljufva sinnenas f.id. Det är marchesa Vioganni villa. Foriucatus blickade upp och vände sig bastigt om. Er darrning tycktes öfverfalla honom. Låtom oss återvänds till staden! sade han med en röst af ovilja, släpp!e en gelsmannens arm och gick tillbaka. Hans ledsagare slöt sig åter till honom och sade: Dei förvånar mig, sir! Ni vill således på allvar inte, till och med om grefvinnan ville? Ni är älskad, Eufemia sade mit de:; ni sjelf sade mig det. Ni känner ej den häftighet hvarmed italienska hjertan klappa. God dam! Jag är ännu från Corfu skyldig er upprättelse, och har att två gånger betala mitt lif till er. Här vore tillfälle deriill. Lå mig bandla, sir Fortunatus. Jag drifver ensam igenom vågstycket. . ou Öch lyckades det, så hade ni vågat det fåfängaste a alla galna streck. Jag är fast besluten att försaka hvarjd hoppfull tanke på Beatrice, och ära de förhållanden, hvar igenom verlden och dess ordning ensamt kan bestå. Oc vore erefvinnan sorsinnad pog att ej fösta sig vid de skrankor, som da olika dogmerna uppiesa emellan protesanter och katholiker, så vore jag likväl för stolt avt lik andra lycksökare, fattiga riddare och äfven: yrare missbruka en flickas yrnest och på kärlekens räkning skaffa mig penningar. Deraf blir ingenting, kära vän. I mittarmod bor en ära, i roina själslidarden en höghet, som jag ej vill sälja hvarken för guld eller för den skönaste qvinna: hand., . Bravo! ropad2 britten och gick en stund tigande