Aftonbladet – 9 oktober 1850, sida 2

omedelbara uttalande, så har man påhittat ett eget och ännu mera beqvämt böänesätt: små fanor, fullskrifna med böneformulärer, uppsättas framför tältbyddorna, och bedja när de fläkta för vinien; de bedja hastigare och med mera nit i sorm; och man har sålun !a på viast sätt öfverlåtit åt gudarne sjelfva att efter godtfinnande låta bedja hos sig. Rosenkransen, som presterna använda vid sina mundtliga böner, består af etthundraåtta små kuior eller perlor, och vid afräknandet af hvar och en säga de: XOm mi ma ni pad mä chom. Meningen med dessa ord är kalmyckerna obekant, och dem tjena de blott att sätta läpparne i hastig rörelse. I templets bakgrund, midtemot dörren, stod altaret, sammansatt af öfver hvarandra uppstaplade packlårar, som man öfverhängt med en hvit i guld och färgor broderad altarduk. På en tbronhimmel deröfver sågs bilden af den himmelska draken, som förorsakar blixt och dunder. På ett altare i templets medelpunkt stod bilden af öfverguden Dscbagdschamuni, den nuvarande verldsperiodens styresman; det var en metallbild, förgylld och iförd en röd sidendrägt. Vid vissa högtidligheter kringbäres han under en hvit solskärm, formad som hälften af en luftbalong, och förevisas folket under särskilda ceremonier. Figuren är ihålig och fylld med ben af en framliden och ärofullt förbränd öfverprests lik. Bredvid honom befunnos andra gudomligheter, Tängäri och Burchaner, de sista dock till största delen i förgyllda gemm-lika aftryck. Framför altaret stod ett utsmyckadt lågt bord med offerskålar af silfver, fyllda med spanmålssorter, frukter och de mest olikartade maträtter. Offren äro heliga och kunnaa af mecwskor blott förtäras såsom läkemedel under svåra sjukdomar. En i marken nedsatt staf tjenade till fot för dädschir-skålen, i hvilken de dagliga offren läggas, och dem menniskor äga att förtära sedan de varit gudarne hembjudna. På ömse sidor om altaret hängde målningar, som föreställde Burchaner. De utföras i vattenfärger, med stor flit, af presterna sjelfva, sedan de förut öfverdragit taflans duk med en grund af krita och lim, hvilken efter torkningen glättas med en tand. En sidenram är klistrad omkring hvar tafla och ofvantill är fästadt ett förhänge. (Forts)