Aftonbladet – 9 oktober 1850, sida 2

m----ÄA AA .—M BLnnMMMMMJJJJMJMJMJMMJ pickade med hufvudet och försäkrade att det icke varit honom obekant. Han hade blott velat ställa Fortunatos sanningskärlek på prof. Jag sjelf,, fortfor han, skickade i går signora Marchesanas page tillbaka till Sicilien. Det felas gossen icke hufvud. Jag brukar honom för mina planer utan att han förmodar det. Addio! I dag reser ni inte bort. Jag väntar er i Montleone.n Med dessa ord aflägsnade sig den godsinnade dåren och barnsligt lekande med strängarne på sin guitarr, vandrade han raskt tillbaka till staden. Fortunatus lägrade sig emedlertid i skuggan af en gammal stenek och läste sin unga väns skrifvelse med en andakt, som gjorde honom döf för stridens åska, hvilken ännu beständigt mullrade kring hans öron. Brefvet var från Mileto, dateradt den 27 Maj, alltså föregående dag, och af följande innehåll: Den fransyske parlamentären återvänder om en timme till Montleone med ett besked från prinsen, som svarar mot alla mina förhoppningar. Ribera är ryckt undan den skymfligaste död. Jeg tillbad bäfvande och ödmjuk den eviga försynen, hvars obegrip!iga rådslut gjorde just mig och ingen annan till sitt verktyg. General Reyniers adjutant vill bafva den godheten att medtaga dessa rader till er. Jag afreser till Seminare. Var icke orolig för min skull; jag står under omedelbart beskydd af den förträffliga prinsen, som med en skyddsvakt låter föra mig ända till Sciglio. Lef väll Vaka öfver ert lif i dessa förskräckliga dagar; det är ju mitt. O, min ädle vän, jag betviflar att någonsin få återse er. Jag skall, jag kan icke blifva lycklig. Jag var det icke en gång i er närhet, i min bimmel. Och nu — Kom snart, o snart till Sciglio! Jag väntar er darrande såsom min domare; med bäfvande samvete väntar jag er. Jag har.-Fråga general Reynier, grefve Ribera, båda kunna säga er allt. Ni blef bedragen, bäste vän. Om ni likafullt kommer till Sciglio betraktar jag ert uppträdande som min benådning. O, Fortunato, jag har sagt för mycket. Det är gjordt. Sök upp i hvarje fall Marchesa Vioganni i Sciglio eller Messina, på det hon må betala min skuld hos er. Lef väl, min räddare, min förderfvare! Du min ljufva dödsengel, god natt! Cecco.n