Aftonbladet – 5 oktober 1850, sida 3

va fallit på den tankan att utsträcka sin stiftelse til andra, än kristat, hade kat, Som i ellt öfrigt iJagalagt så mycken omtanka, nvggrannbet och bu. stämdhet, otvifvelaktigt på något ställe i urkunden uppenbarat eller lösligen antydt och låtit påskina en sitk afsigt. Förgäfves skall man dock deri finna någon den ringsste anledning till sådan förmodan. Maa bör derfö:e förnuftsoch rättsenligt, samt utan inverkan af egna subjektiva ösigter, striciissime följa och åtlyda hans bestämdt uttryckta erdalydelse. Då han genast vid början så oförtydligen utwtatat sin meniog, i det att han såsom oefiergifligt vilkor stadgat, att sökande till detta stipendium måste ng2 prestbevisen ursjalfva kyrkoboken öfver födelseorien, hörkomsten och födelseåret, har han också derigenom på det klaraste sätt antydt, att havs stiftelse Var egnad allebast och uteslutande åt hans egaa kristeliga trosförvandter och icke åt någon utom kristina kyrkans område. Man är icke berättigad aut bilda sig andra åsigter och föreställniogar, än dem siiftaren sjelf bohagat; hysa och utveckia. Alit anna: leder till idel vilfarelse och öppnar en ferlig våg för de mest orimiiga suppositioner, hvilka omöjigea kunna vinna gehör ens genom be segnand:t af dea klyftigasie dialektik, som der fördvimsfria, rena tanken förkastar. Något bevis för styrkande af en sökandes kompetens gäller icke uti denna stiftelse, så vida samma ej blifvit utfärdadt af vårt christliga presterskap, och på det sätt urkunden föreskrifver. Mosaiska församlingen har övarken hvad vi kalla prester elier kyrkor. Den eger biott synagoger och rabbiner. Desse kunna omöjligen utan förvillelser omvexlas och sättas i hvarandcras ställe, hveadan också en rabbins bevis om mosaiska församlingens anteckningar, det enda, som studeranden Rubenson nu kunnat åstadkomma, hvarken tili bokstefven eller andan kan antagas för något sådant bevis, som fullgör det erforderliga prestandum för kompetensen i ansökningsväg till Flodinska stipendiet. Jag, för min del, ogillade för den skull det af Rubenson ingifne, förmente kompetensbeviset, såsom saknande den form och besiaffenhet, som testator så oförtjdligen föreskrifvit, och anser att med Rubensons uteslutande ifrån nu ifrågavarande stipendieförsjag, studeramden Svensson, såsom: iuilt kompetent sökånde, bör i hans ställe å detamma uppföras, för att derefter, i vanlig ordning, ullika med Rosborg och Dahl, härstädes komma under lottning. Kgl. Meöaj:ts nådiga förklaring uti bret ul herr öfverståthällaren af den 24:de April 4849 gifver mig behörigen anledning till sådant utlåtande, och borde väl magistraten och äldste pu, som alltid ti:lförene, göra behörigt afseende ä testators uti urkuoden peg. 21 framställda önskan, att megistraten eller ock herrar älöste allt framgent med ål öm sorgfällighet måtte vårda och administrera denna stipendii-stiftelse, på sätt testator derom förordnat och magistraten, tillika med berrar äldste, den inför Gud och hvarje redlig man tryggeligen kunna försvara. Stockholm den 44 Juni 4850. Z. Lindbergh. Herr Jagmannen Lindberghs muntliga anförande till protokollet: Herr lagmannen Lindbergh ansåg denna fråga vara förtjent af den största uppmärksamhet, äfven äf del skäl, att uti Flodiaska stipendiefonden är nu mere endast ett enda rum anvisadt för studerande af Stockholms nation, då Östgötha nation har inom samma fond ej mindre än tio rum, och att consistorium academicum till nämnde etda rum ansett en jude kompeiert, oansedt all grund dertill uti stipendiistiftelsen saknades. Herr rådman Walln instämde med herr lagmar Lindbergh: En ef borgerskapets äldstes ordförande, förre ål: dermannen i målareembetet, riddaren herr Gustafsson: Jag är af eh mening, roisatt deh herr Schartau uttalat. För min del Ean jog ej annat äd instämma med director stipendii, herr legmanhen och riddsren Lindbergh. Jag dristar icke att af stipendiistiftelsens tydliga bokstaf uppfatta någon annan mening, än den, som är deruti inlagd. Om borgmästaren Flodin tänkt sig möjligheten deraf, att anire, än kristne trosbekännare, stulle kunna af stipendiet komma i åtnjutande, skulle han, som med största noggrannhet uttryckt särskilda detaljer, ofelhart äfven gjort någon derpåsyftande bestämmelse. Man bör ock ihågkommma, att Mosaiska trosbekännare ej vore. vid den. tid, då borgmästaren Flodin sref sit testamente, i deras rättigheter af lagstitningenr så framhållne, som nu) Pag. 8 och 44 af stipendii-urkunden hänvisa till presibevis och kyrkoboksutdrag; och jag frågar, om de, som ej hafva prester och kyrkor, skola, enligt nämnde bestimmelse, kunna styrka deras kompetens till stipendiet? Huru skall kyrka kunne rjem: föras, med syncgoga och huru skall prest kunna mjemföras, med rabbin? Testamentet mäste tolkas efter ordalydelsen. Judar mäste enses till Fiodinskt stipendiäm inkorhbpetebit; och studeranden Rubenson kan således icke komma bär ifråga. Följakteligen ogiilar jag förslaget, och godkänner besvären (!!!) Förre hufvudmbnneh 1 sockerbegaresocietön Wibom och förre äldermannen i bokbindarembetet Åkerdabl instämde med herr Gustafssov. Stormäktigste, allernådigste Konung! Undertecknad vägar i djupaste underdånighet hos Eders Kongl. Moj:t söka rädig ändribg i utderdånigst bilagde, genom votering hos Stockholms magistrat och femtio äldste den 5 näst!. Juli tillkomne och mig den 20 ianevarande måned delgifne beslut, hvarigenom, medelst misstydning af de klaraste och mest oförrydbåra forfattningsoch urkundsördalag, jag blifvit förklared förlustig ett rum å förslegettill nu lediga Flodinska ss tpgadium, oaktedt detta rum blifvit raig af consistorium ccademicum i Upsais nära nog enhällit tillsrkändt. Stipendii-urkunden, framlidne borgmästarens i Stockholm herr Sam. Conrad Fiodins testamentariska gispositioner af den 28 Maj 1795 och den 15 September 4796 (ryckt i Siockholm 4842), innehåller rörsnds qvalifikationoch; kompetens ill berörde stipendium, pPsg. 7: är åter fråga om stipendiirummet för Stockholrb3 nation; så bör den sökande vara född i Stockholm och :oa af en tjenstgörande magistratsperson på literate klassen, eler af eh verklig borgare derstädes; taed exklusion för alla ardra Stockholmeboaers Söner, af hvad helst börd, stånd och klass de vara må; samt påg. 8: icke må någon vinzca den förmån, att uppföras på förslag, innan han fyllt sine 18 år, ej heller den, ) Iaspector stipendii herr professoren och riddaren Palmblad anmärkte, att Mosaiske trosbekännare AN MÅ ers Ra ROTE fn mA