Aftonbladet – 5 oktober 1850, sida 3

Då han sagt detta, förde han sin landsman till borde och anvisade honom platsen midt emot sig. De andre följde exemplet, och snart hörde man blott det entonig: ljudet af skedar eller knifvar och gafflar. Tid efter an nan dundrade deremellan aflägsna kanonskott och salvo af handgevär. Adjutanter och ordonnanser gingooch kommo rapporter aflemnades emellasåt. Detta störde för inger del måltidens fröjd. Saarare blef det krigiska sällskapet: samtal högl!juddare och skämtsammare ju mera kanonern: dundrade och -smågevären puttrade, på ett afstånd son knsppt tycktes vara en balf mil ifrån Mosteleone. Af bords kätnraternss likgiltighet vid en så ovanlig taffel musik trodd vår Schweizare sig kunna sluta, att franska trupper blot öfvades i skjutning. Men snart förstod han af sina gran nars skämt, alt man på allvar slogs med eh från Milett anländ afdelning af prinsens af Hessen-Philipsthal armå om hvilken man redan dagen förut visste att den tågat u för att rekognoscera. Uppmanad af general Reynier, berättade Fortunatu historien om sitt skeppsbrott, som drog den allmänna upp märksamheten till honom. En djup tystnad herrskade hvarunder man tydigt märkte att slagtvingens åskor all mera aflägsnade sig. Men ingen af de lyssnande gaf ak på annat än berättaren. Hos de flesta af dessa tappra som visserligen genom sitt yfke voro förtrogna med döden afmå ade sig dock i deras ånsigten skiftevis känslor af fasa oc medlidande; och först då Fortunatus skildrade det emot tagsnde de skeppsbrutne rönte af bönderna på Marina Si derno, upplöste sig tystnaden i ett sorl af ovilja och all mänt samtal. Hvar och en visste något upprörande dre; af Kalabresernas vildhet och omensklighet. Det faller mig något in!, ropade en af officerarne, son man kallade general Abbe, och vände sig till öfverbefäl hafvaren: hvad har blifvit af den kärlen, som mina jä gare för tvenne nätter sedan togo til fånga? Har ha bekört hvem han skurit balsen af och fråntagit den guld späckade börsen ?n Han föregilver sig vara en siciliansk grefves, svarad genera! Reynier, och vill bevisa det med vittnen, om ma! tillåter honom att skrifva-till prinsen af Hessen.n Bara knep! En bondspion är han, såsom de andra