Aftonbladet – 5 oktober 1850, sida 2

blifvit tvungen att utrymma hela landet iffån sundet ända till Monieleone; att de segeriika sicilianarnes hufvudqvarter verkligen pu redan befann sig två mil från Monts leone, i den tila staden Mileto; att general Reynier reden börjat att med qvarlefvorna f sin arme draga sig tillbaka till Monteleone. Alt detta hade belt och hållet varit ett verk af de i djupaste hemlighet allsvåldigt verkande männen i det Parthenopeiska förbundet. Men nu skulle dessa i sin vishet hafva öfvervägt buru farlig sicilianeroes plötslisa öfvervigt kucde biifva dem. Alltså hade man, då den sicilianska öfvergeneralen, prinsen äl Hessen-Philippsthal, nyligen i kalabresisk bonddrägt smög omkring i fransmännens position, underrättat dessa derom, och den lyckliga fångsten bade genast blifvit fullbordad; prinsen var en fransk krigsfånge i Montleeoce. Men efter signor Pa-qusles mening hade detta puts fa de osynliga bundsförveniterna alltför histigt blifvit utfördt, på en gång sterupplifvat fransmäcnens mod och förlmat sicilianarnes kraft. I afsigt att förebygga larligare följder, hade han, eavalieren, meddelat zigenarne hemliga förhållningsorder, och ben sjelf var i begrepp att gå till Monteleone för stt sätta den fångne priasen på fri fot och återföra honom tilt Mileto. Detta var ungefär hufsudinnehillet af det förvirr.de prat, bvarmed Marco!is kusin underhållit den unga kreolen, ianau zigensruåltiden blef uppdukad. Det tjenade i detta ögonblick åtminsione till att förkorta enformigheten af en mödosam väg, som än drog fram öfver klippbraater, än genom tjocka skogssnår, än bredvid enstaka, usla kojor, än öfver ängar och åkrar långs utmed bergen, tills den slotligen förenade sig med en bred farväg. De hade knsppt följt denna en timmas tid, förrän Pasquole, som hittilis, förrsodiigen rufvande öfver sitt prinsröfveri, gålt stum framför der, vände om och med sällsamma rörelser på armarne kommenderade halt. Han hade vid brynet af skogen, som man just pu skulie lemna, sett en skildtvakt midt på vägen. Oviss om hvad parti denne tillhörde, hade han på händer och fölter krupit genow ett sädesfält, för att närmare betrakta den beväpnade. Han hede då upptäckt fransmän, och höll det för rådligt att gå omkring dem. Fortunatus deremot och