Aftonbladet – 5 oktober 1850, sida 2

den om metoden för undervisningen och dens nas ordning den vigtigaste. Många, som för öfrigt godkänna och värdera Nya Elemeniarskolan i Stockholm, vilja dock icke veta af dena metod, som der fötjes. Metod kan nu tagas uti allmännare eller inskränktare betydelse: vi tage den här så, att den äfven inbegriper monitörsystemet och denfria flyttningen. Minga rent af förkasta båda delarna såsom onyttiga eller skadliga, några på ingen grund, andra med anförande af motiver, som åtminstone för oss icke synas vara godkänbara; många förklara, att de icke tagit kännedom om dessa saker, några tilistå med oförlögen öppenhjertighet, att de på förhand äro derom öfvertygade, att tingen särskild metod behöfs. Ait utom Nya Elementarskolan och på afstånd stående personer kunna resonera både si och så om mmonitörsystemet och tycka sig hafva rätt i sina förutsättnibger och meningar; är ingenting underligt. Ty satsen om moniförsystemels nytta är en erfarenheissats, om bvars riktighet man icke kan döma på förnand. Men besynnerligt och verkligen oförsvarligt är det, ait man ej mera, än hittills skett, på stället :kaffat sig begrepp om saken. Hvad åter den fria flyttningen beträffar, är det nära nog oförklarligt, att man Opponerat sig mot den elier lemaat dess värde derhän. Det syues ne:eligen vara en sjelfklar sats, som insen erfarenhet behölver, avt ingen lär unge bör längre sysselsättas med inhermtande af ett ämae, än han verkligen behöfver, och att således den fria flyttningen är en lika naturlig och förnuftig bestämning, soå någon annan, hvilsen som hels , af gammalt bastående och godkänd. Men vi vilja ej vidare tala om Nya Elemenrarskolan, och vi vilja ej heiler pådyfla någon, a:t denna skola för alltid löst undervisningens och låseordningens problem. Vianmärka blott, ett det i allmänhet är bedröfligt, att många, i öfsist skickliga och nitiska, skolmän hafva en sådan föreställning om meiod, och metodiskp, att de anse dem vara, icke reella begrepp, atan toma ord, samt derigenom uttrycka sig ungefär på samma sätt som skolreformens argaste fiender, i det de säga, att hvarje god och nitisk lärare nog sjelf ertappår den bästa metoden, och att man bör vakta sig för ett alltid onyttigt, ofta binderligt reglementeranden. Det tyckes emellertid vara en sak så klar som dagen, att bland de många tänkbara sätten för undervisningen ett mäste ega företrädet genom sin besksffechet. Mellan tvenne olika punkter på jordytan finnes en oändlig mängd sammanbindande vägar, men af alla är den s.k. fogelvägen deu ginaste; på samma sätt kan det mellan plan och verkställighet i allmänhet ej finnas mera än en väg, som är den rakaste och ginaste. Vi vilja ej söka öfvertyga någon, att en särskild skola redan fumnit denna väg; det är en billig föräran, att skolans sanna reformvänner erkänna, att en sådan väg kan tänkas, måste finnas och bör sökas, samt ait af hittills uppfunna vägar den är bäst, som visat sig snabbast föra med säkerhet till målet. Väl må medgifvas, att den så kallade reglementeringzen kan blifva skadlig, såsom t. ex. om den för vidt utsträckes :och bestämmer om saker, som böra lemnas follkomligt fria åt det evskilda omdömet. Man bör i begreppet noga skilja mellan skol.as method, som är någonting allmänt och lärarens method, som är af mera enskild natur. Det är för skolåns method, icke för lärarens, man äger skyldighet och rätt att reglementera. Till skolans method räkne vi sådant, som är allmänt och grundlåggan ite, till sin riktighet och nytta i theori och utöfning pröfvadt och erkändt, så att i fråga om d-etia den enskilde läraren icke kan ega någon valoch bestämvingsrätt, såsom t. ex. läroämnena och dessas ordningsfiljd, lärokurserne, lär:böckerna, va frihet för vissa ämnen, och vi hoppas, att man snart skail blifva allmänneligen benägen att räkna dit äfven monitörsystemet och den fria flyttningen. Till lärarens method räkna vi sådant, som naturligen må bero af hans insigt, erfarenhet och böjeise, såsom till ex. vid grammatikens föredragning valet mellan att meddela formlärats och syntaxens reglor sumält eller särskildt; eburuväl äfven i sådana frågor en erfarenhet om det ena eller andra sättets företräde småningom måste befästa sig och enskilde lärare, med förstånd och kollegislt lynne, äfven i mindre detaljer blifva ense, såsom man i altmänna lifvet märker, att tvesns personer, som äro grundliga kännare af en och samma sak, så vidt denna sak låter sig genomtänkas och i botten begripas, gerna äro ense äfven i de minsta delar. : Om det ofvan sagda är riktigt, så bör män kunna hoppas, att allt sådant, som med skäl kan räknas till sjelfva skolans method, och till denna anse vi dylika saker höra som monitörIsystemet, fria flyttningen, kanske äfven hemläsningen, eller den så kallade hemlexan, icke blir öfverlåtet åt de särskilda elementarläroTverken och lärarnes godtycke, utan !bestämmes en gång för alla, i den ifrigt efterlängtade och, såsom vi hoppas, snart utkommande nya skoliagen. RÄTTEGÅNGSOcH POLISSAKER. Förre gardisten Eudvig Andersson, söm sedermera vari; kronoarbetskarl på Rindön och sist anställd vid renhållninged här i staden, Har BINVit tilltalad för Blafliot tillerana af divasna Tratlan tillhöriga snic