Aftonbladet – 5 oktober 1850, sida 2

grofva missbruk passera onäpsta om de verkligen ägt rum. Eget är ejest också, att Folkets Röst, som först omtalade denna sak, sedermera alldeles tystnat dermed eller synes förgätit den, sedan nämnde tidnieg tycks hafva kommit på så god fot med vederbörande. Om elementarskolans method. Merhod är undervisningens form; och om undervisningens innehål: fortjenar afseende i första rummet, så är det sätt, hvarpå undervisningen meddelas, likväl ingalunda af obetydlig vigt. På form i allm ti plägar man läxga temligen stor vigt, der den föga eiler intet betyder, men man underkänner dess betydelse i de saker, i hvilka den förijenar största afseende. Hos många raenniskor har iman tilllälle att varseblifva en stor ensidighet, deri, att de ej stanna vid att anse andan i sakerna för de primiliva och visenrdiliga, utan tycka andan vara allt och formen fntbet, hvilket föreställningssätt är högeligen både oriktigt och skadligt. I alla ting äro form och anda inneriisen beslägtade, och om detia förhållande ingenstä der är så uppesbart och handgripligt som ut: den yttre naturens rike, uti hvilket emellan form och anda är ett otskiljaktigt sawmmanhang, så kan man dock vara förvissad om, att vilkoret för alia menskliga inrättningars godhet och trefnad är ett och detsamma. Inois intet gebiet trifves andan rätt i annan form, än den, som deu sjelffritt skapar. Detta gäl!ler ieke minst om skolan. Undervisningen: anda söker sig alltjomt en friare och ändamålsenligare form, och det fortgående experimente:. som polemiskt uppträ: Jer mot den stationära vinan, är andens måismen. I de menskliga inrättningarne söker sig av den, under sin Poafbrutna utveckling, en all: fullkomligare form: det är menuiskorna före skrifvet både af förnuft och klokhet, att, si vidt möjligt är, genom förändring och nydaning Jjömpa formen efter andan uti allt. De: är af största vigt, att denna allmänna regel samvetsgrannt bebjertas inom skolan. Sättet för ungdomens undervisning måste förändra sig med erfarenheten, den bista methoden kan omöjligen vara inventerad af gammalt. Likasom uti politiken, så bafva Vi också rörande skolväsendet reforrahatare ex professo, som drifva den satsen, att andan är allt och formen intet. De bjuda till att ådagaligge sanningen håraf för sin egen del, och tyckas så der temligen deruti lyckas, ty de trifvas rätt väl med den bestående formen för deras egen verksamhet, buru förå!drad och otymplig den helst må vara. Men det kommer deraf, att deras egen tvinande anda icke revolterar mot formen, utan fisner den passande och beqväm, ungefär såsom foien bäst trifves i der sko, som småningom format sig efter liktornarna. Med ett ord, desse reformhatare trifvas så väl med den gamla formen, emedan de sjelfva äro andelösa. Ett annat slags menniskor, som hafva en temligen !efvande anda och till sitt allmänna tänkesätt äro halfvägs barn af den nya tiden, äro till en del reformhatare utan att vilja det eller deraf vara tätt medvetne. De erkänna tidens bebof och äro beredvilliga att dem afhjelpa, ren vilja ej veta af någon förändring, sem består i formernas nydaning. De söka utväga sig med att ingjuta en ny anda i den gamla formen. Hvad skolväsendet beträffar, vilja de gerna inrymma nya undervisningsämner, propirtlionera ämneskurserna tili hvarandra efter tidens kraf 0. s. v.; imen de vilja bibehålla den gamla bepröfvade methoden för undervisningen. De vitja ärligt förbättra skolan, men de lyckas blott föll hälft: nn Ty om denna ingjutelse af ny anda i gammal form måste gälla vad i Bibeln säges om ny kiut på gammalt kläde. Men det finnes ett annat slag af motståndare till all skolreform, till hvilkas högmod och halsstarrighet man likväl allt mera skäms attlyssne. Det utgöres af sådana menniskor,som hysa förakt för all lag, all form, stundom af begreppssvaghet och fåvisko, merendels af myndighetslysten sjellviskhet. De anse lag och form för intet, eller snarare för ett klumpigt hinder mot det fria spele: af en förment sutlirik subjektivitet. Detta föreställningssätt fioner man isynnerbet bos något poetiska naturer utan förstånd, helst lom de äro berrsklystna; och läsaren kan lätt, genom eftertankan och minnet, finna exempa: Ipå sådana p rsoner, utan vår fisgervisning. Dessa subjektivitetens ordförande, som ingifva förakt för all lag och sträfva att göra all ordning och samhällighet omöjlig, vilja naturbgtlvis hafva skolan så formlös som möjligt, tår ej höra talas om någon method för usadervisningen, och kalla äfven do mest allmänna och för skolväsendets enhet mest oumbärliga bestämringar för ett vonytugt reglemevterasnde De vilja hafva anda utan form, ty de äro sjelfva lidel subjektivitet med all fosforismens form Mlöshet. Men vi ämna nu ej strida med skol reformens fiender, utan tala några vänliga ord Imed dess vänner. Dessa vänner af skolreformen bafva visat en stor enighet uti flera rätt väsendtliga saker, ja, m n kan säga i de flesta. Men ännu återIstå tvistepunkter och bland dessa är kanske NR TDPET EAU TE or Pasquale lät mus en tystna, afblifvit tvu: iliken de göstfria hedningarne blottlda till Moi CP as Cawaliaron Il avartor Vor