Aftonbladet – 1 oktober 1850, sida 2

XVII. EN BEGARAN. Afskedad med detta sorgliga besked, återvände schweizaen tiil Marcolis hus, hvarest han hoppades finna signor Pasquale. Hans förväntan slog feit. Blott i förbigående örnam han att den tokiga kusinen åter hade visat sig, men sndast belt kort. Cecco sade med den likgiltigaste min, att kusinen midt under regret utanför staden sprungit från honom. Det var schweizaren alltför vigtigt att tala med och utforska Capo Ruota. Han lemnade derföre icke huset hela den följande dagen, för att komma i tillfälle till ett samtal med honom; men signor Pasquale syntes icke. Morgonen derefter gick Fortunatus ut för att kunskapa efter honom. Knappt hade ban kommit ut på gatan, förrän en af de andliga herrar, som stodo i nära bekantskap med familjen Maärcoli, helsande gick emot honom. Han bade på platsen utanför huset språkat med några af sina högvördiga bröder. Då den fromme mannen förnam Fortunatos fråga efter Pasquale, nickade han tjenstvilligt med bufvudet och försäkrade, att denne icke vore långt borta. Båda gingo att uppsöka honom. —Presten lemnade honom några gånger under förevändning att i husen efterfråga hvar Capo Ruota brukade tåga in. Efter en god halftinimas sökande försäkrade presten att man just nyss hade sett honom gå till kapeilet della Croce. Fortunato kände detta kapell. Det låg en fjerdingsyäg utanför staden, ganska romantiskt på höjden af en klippa, mellan skuggrika kastanieträd. Den tjenstfärdige presten lät icke detta hindra sig att ledsaga honom ett stycke på väg och itminstone med ögonen följa Hohom ända till kapellet, Här, under kapellets förtak, sstt en bonde, som vid Fortunati inträde uppreste sig från bänken och vänligt jiltalade honom, men försäkrade att Capo Ruota, som ban väl kände, icke var der. Det ena ördet följde det ndra. Bonden tycktes vara ganska noga underrättad om le nyaste krigshändelserna i Calabrien och fransmännens farliga belägenhet. Detta förundrade schweizaren, vid den herrskande sianesstämningen bland folket, lika så litet som mannens nyfikenhet att vilja veta alla de små omständigheterna vid Austrias skeppsbrott. Fortunatus berättade inyo hvad han redan hundrade gånger hade förtäljt. (Forts. följer.)