Aftonbladet – 1 oktober 1850, sida 2

anstalta, att ett lämpligt antal ångbåtar stannar på hvar sin sida om denna plats för att underhålla kommunikationen. Att en sådan åtgärd eller en dermed likartad är högst nödvärdig, såvida man ej vill åstadkomma oersättliga förluster. och en oerhörd rubbning i affärerna, lär icke ens den argaste spärrare eller orohibitist kunna förneka, och vi hoppas således, att vederbörande auktoriteter med all kraft understödja det väckta förslaget. — I Najadeny Jäsex: Vi hafva förliden gårdag. mottagit några apmärkningar öfver nya försummelser; som kolsrabevakningen skall hafva låtit komma sig till last. Vi införa dem icke, dels emedan de ingalunda äro bestyrkta, och dels emedan, om det skulle förhålla sig så, att personer funnits i staden, hvilka möjligen icke Bordt tillåtas inkomma, anse vi för vår del detta vida mindre såsom bevis på försumelser, än såsom bevis på omöjligheten at en fullständig spärrning, hvilken icke för Carlskrona kan tillvägabringas med mindre än en kordong af kanske eit par hundrade man dag och natt kring alla angränsande stränder, samt förbud för all allmoge att till staden inkomma, d. v. 8. att sätta staden på svältkur; ty huvuw vill man väl kontrollera, om allmogen, som ena. dagen kommer till staden, icke den föregående kuhnat vara i Ronneby? huru förekomma, att personer, som, tillbakavisade af vakten, resa till Lyckeby, Bubbetorp, Skillinge o. sg. v., icke dit medföra smitta, hvilken dagen derefter med personer från dessa ställen inpraktiseras i staden? Vi instämma fullkomligt i loforden öfver alla ve erbörandes både goda vilja, nit och outtröttliga vakstmhet; men de kunna ändock icke åstadkomma det omöjliga, och omöjlig anse vi en fulit ändamålsenlig och bet:yggande spärfning. Må man, om det trankiliserar, ge na låta spärrningsåtgärderna uträtta, hvad de kunna, men icke af dem fordra allt, eller på grund af tron på deras ofelbarhet invagga sig i säkerhetssömn. Vi upprepa: må man vara lugn och beredd, men icke rädd. — I Oresundsposten läses: Från södra orterna till hufvudstadan anländande resande tyckas, att dömma af en liten artikel i ett X Afltonbladsts sednaste n:r, göra sig det omaket att skildra provinsen Skåne såsom i anledning af kolerans grasserande hemfallen under ett slags panisk förskräckelse samt dignande under en hämmad kommunikations och varutrafiks alla åtföljande kalamiteter. De: är visserligen onekligt att följderna af spärrningssystemet låta sig redan känna inom provinsen åtminstone i en viss grad och 1 vissa riktningar, men för öfrigt tro vi oss kunna försäkra att den allmänna stämningen är långt mera lugn och att man öfverhufvyud här tåger saken vida förståndigare, än som på andra ställen i vårt fädernesland var händelsen under koleraårgt 1834. Måhända har det, när allt kommer omkring, varit de resande sjelfva, som sett förhållanderna mörkast, i likhet med en person, hvilken-i lördags skenade härigenom staden på resa från Ystad till Götheborg, jägtad af otålighet att kunna hinna fram före posten, hvilken han påstod skulle medföra officiellt tillkännagifvande om att koleran nu utbrutit i sjelfva Ystads stad. Bemälde post har likväl icke medfört från Ystad någon sådan nyhet.