Aftonbladet – 27 september 1850, sida 2

— Jenny Linds ankomst till NewYork hann i gårdagsnumret endast omnämnas helt kort; hennes många vänner och beundrare här skall det utan tvifvel intressera att i dag inhemta några ytterligare detaljer, ur amerikanska blad. The Tribunen berättar: Mot klockan 1 på dagen hördes i riktningen åt Sandy-Hook ett par kanonskott, och omedelbart derefter signalerades ett ångfartyg från telegrafstationen vid Clifton. Några miouter sednare framskymtade det stora Atlantic, är det ännu icke fullt skingrade morgontöcknet, gaf en ny: salut, stadnade: sitt machineri, och gled med strömmen sakta inåt sundet. Passagerarne voro samtligen på däck, och på däckshytten satt föremålet för dagens nyfikenhet, the veritable Jenny Lind,, lika frisk och blomstrande, som om hafvet hade förskonat från de vanliga obehagen, och skådande sig omkring på allt det nya som omgalf henne, och synbarligen, likasom omedveten af att sjelf vara målet för alla andras blickar. Bredvid henne stod m:r Julius Benedict, den utmärkte tonsättaren, och signor Giovanni Belletti, den bsrömde bassångaren, hennesartistiska reskamrater. M:r Barnum hade farit henne till mötes och medförde en utsökt blomsterbukett att presentera vid deras första möte; men innan han hunnit lägga till, hade en m:r Collins förekommit honom, steg förut ombord och öfverlemnade en bukett, tre gånger så stor som br Barnums. Äfven ref:n lyckades komma dit, och kapten West anmodade hela sällskapet att taga plats på styrbordsbjulhuset, hvarifrån man, utan attstöras af svärmen på däcket, kunde beskåda hamnen, under det att fartyget sköt fram. M:ll Lind och hennes sällskap förtjustes öfver den prydliga och omvexlande utsigten. Hon förklarade NewYorks vik för den vackraste hon sett, och sysselsatte sig hela tiden med att genom sin kikare granska strandpalatserna. När hon varseblef amerikanska flaggan, svajande från karantänsplatsen, sade hon: Der är frihetens sköna fana, de betryckta band alla folk hylla den).; Signor Belletti ropade hänförd: Här är ändtligen den nya verlder, som först sågs af min landsman! Columbus., Oaktadt vinden friskade upp, stannade m;l Lind qvar på bjulhuset ända till dess ångfartyget fastgjordes vid kajen, och betraktade allting med stor uppmärksamhet och tillfredsställelse. När vi foro förbi Castle Garden låg derutanför ett svenskt skepp, Maria, anländt från Gefle en vecka förut, och nu med sin nationalflagga på gaffeltoppen. Näktergalen igenkände henne genast och hviftade med sin näsduk till landsmännen ombord. Med synbart intresse gjorde hon sig underrättad om fartygets namn och besättningens tillstånd, af den ombord ho: oss befintlige karantänsbefälhäfvaren, mr Doane. Vi nalkades nu Canal Street-kajen, och fingo en anblick af omkring 35,000 menniskor, sammanhopade på kajerna och skeppen, samt i alla fönster och på alla tak, hvarifrån hamnen kunde ses. Alla rår och tackel, alla timmerbögar och ställningar på varfven voro höljda med nyfikna; och från alla gator utströmmade nya skaror på kajerna, så talrikt att vi började betvifla möjligheten att bana oss väg genom svärmen. Våra nya gäster kunde ej dölja sin förvåning öfver att se en sådan folkmängd öfver allt så snyggt klädd; m:ll Lind öfverraskades isynnerhet vid det utseende af välstånd, som röjdes bland de här i så många tusental församlade. Finnas då inga fattiga i ert land ? frågade hon. Hvar och en jag ser tyckes vara ganska väl klädd., En liten stund åtgick innan Atlantic hann lägga till och landgången bringas i ordning. Man hade stängt porten utanför Atlantics dockgård, dit blott mellan 530 och 60 personer fått tillträde. Vid landgången derstädes höll mr Barnums ekipage med hans vackra appelkastade spann, och mellan den och porten såg man flera äreportar klädda med murgrön och blomster, och med kolossala blomsterinskrifter, som helsade Jenny Lind välkommen till Amerika. Mellan dem var vägen på ömse sidor spalierad med nordamerikanska stjernstandarer, omvexlande med andra nationers. Kapten West beledsagade m:ll Lind till landgången; m:ll Amansson (Ahmansen) jemte hrr Benedict och Belletti följde, och alla fyra togo plats i vagnen; -mr Barnum steg på kuskbocken för att köra sjelf. Folksamlingen inom porten omgaf genast åkdonet, klättrade upp på hjul och fotsteg, och uppstämde ett jubelsorl, hvars Jike vi ej hört. Vid detta tecken begynte hopen utanför porten påtrycka den så häftigt, att man nödgades hastigt draga undan bommen iananföre; men knappt var den ena portflygeln öppnad, innan den andra störtades in som af en orkan, och öfver den 40 till 50 menniskor i en hög, ofvanpå hvilka den obevekliga strömmen rusade in. Allvarsam lifsfara var här å färde, men några polistjenstemän lyckades dock,rehura med stor svårighet, förmå massan att gifva plats, så att de omkull. trampade kunde hjelpas upp. Dessa undkommo sålunda, utan nigra svårare följder; men ett par tolfåriga gossar hade blifvit så illa klämda, att de måste bäras. bort. , —M:ll Linds ankomst till. Irving House, hoteliet, hvari hennes våning var utsedd, åstad: kom ieke mindre uppståndelse der, än hennes färd på vägen dit. För tillfället beboddes det af 530 andra hyresgäster, af hvilka. hvar och en ville åtminstone se en skymt af henna när hon kom; följaktligen voro alla trappor. och gångar, som ledde till hennes rum, öfverfyllda, Omedelbart efter hennes ankomst hissades Sverges och Norges stora unionsflagga på hotellets flaggstång. Hela eftermiddagen trängdes folkhopen utanföre, och hon nödgades två gånger efterkomma deras rop och visa sig i fönstret. Nästan alldeles utmattad af dagens uppträden, drog hon sig undan till sina inre rum, och hennes trogna svenska betjening höll va! t utanförå, till förekommande af vidare oro. ) Om detta och flera dylika yttranden icke blifvit tillagda af yankee referenterna, till förstärkande af förtjusningen I land, så tyckas de röja, att ankomlingarne voro på förhand noga bekanta med