Aftonbladet – 27 september 1850, sida 2

EA leende såg upp på honom, med ett honom eget smekande och förföriskt uttryck. Lugna dig. Skeppsbrottets fasor ha uppskakat dig. Jag beundrar sjelf det sätt hvarpå du utbärdade dess förfärligheter.n ; Jag vet nu, hvad jag förmår. Ack! menniskan är genom några oförgängliga förhoppningar fastare smidd vid sin beklagansvärda tillvaro än slafven vid galeren. Och derföre ror jag ännu min åran Ceechino, hvem är du? Du har fått en annan uppfostran än en jokejs. Hvad äro dina anhöriga? Fråga ej, signor Fortunato. Jag har inga anhöriga. Jag är, förundra er icke, så olycklig, att ej sjelfva skeppsbrottet en gång är en olycka för mig. Eller — Här suckade Cecchino sakta med nedslagna ögon, — det kunde ännu blifva det! ; Ännu blifva det? Hur så?s Jag är ett fattigt bars, som blifvit utsatt af sin omenskliga moder på en öde ö Jag har egentligen ingenting baft;-derför ingenting förlorat; kanhända först nu har jag funnit det bästa. Men om ni, — ja, om ni öfvergifver mig. om ni ej mera kunde älska den arma Ceccbino... Öfvergifva dig? Jag? Hvem talar derom? Ar du ett hittebarn, utkastadt på en öde ö, så upptager jag dig. Jag har burit dig genom hafvets vågor; jag skall bära och uppehålla dig äfven genom lifvet., ;Han slöt med dessa ord gossen rörd i sina armar, och tryckte ömt en kyss på hans läppar, den Cecchino darrande besvarade. Men lika så hastigt vred han sig lös ur omfamningen och gick tigande bört, nedför berget, utan alt se sig om efter Fortunatus. Derpå, just som den förvånade schweizaren började skynda efter honom, stannade han på något afstånd och gick med synbar förvirring och tårfulla ögon emot honom. j Förlåt, signor, sade han, med blicken sänkt emot jorden; jag är ett brushufvud; mitt uppförande barnsligt, kaphända sårande, Mea kände ni mig fullkomligt, skulle ni kanske ej anse mig helt och bållet ovärdig er aktning. -nVare det buru det vill, Cecchino, detta förhållande mellan oss bör taga slut. Någon olycksfull hemlighet plågar och binder dig. Gör mig förtrogen dermed. . Jag vill vara din broder; gif mig det tillbaka, som jag gifver dig.