Aftonbladet – 25 september 1850, sida 2

rädd man, såväl för sjelfva koleran, som för pöbeln, som stormat ett kolerasjukhus och lifsfarligt skadat flera koleraläkare; sjukhusets afsöndring från kolerasjuka handhafdes således-ganska strängt. Icke desto mindre insjuknade der i kolera, under loppet af epidemien, vissa konvalescenter eller sådana, som ledo af andra sjukdomar, äfvensom ett par tjenare, men sällan mer än en i sender, och nästan sllaiafskilda rum, på olika dagar. Här lärde jag således: 1:0 att sjukdomen inträdt i trots af den strängaste separasion, och 2:o att den icke visade sig kontagiös. 4831 delade sig läkarne i Petersburg i tvenne, i början kanske lika starka, läger af konteagionister och antikontagionister, och regeringen sjelf slöt sig till det förra partiet. Saart tog dock öfvertygelsen om, icke-kootsgiun öfverhanden bland läkarne. Aren 1830—531 gåfvos mångfaldiga karantänsorder emellan Petersburg och Moskwa, från 1847—49 inga. Hvad bar deraf blifvit följden? Då sjukdomen kom från sydost till Moskwa, inträffade den på samma 1ag och i samma månad, som vid dess första upp:rädand2. 41831 behöfde dena från Moskwa till Petersburg åtta månader, och 4848 likaså lång tid, ty ifven i Petersburg visade den sig åter just vid berynnel!sen af andra tredjedelen af Juni månad. Den Örsta epidemien herrskade i Moskwa blott ett år, i Petersburg äfvenså; den endra på båda ställena i två år. Men som sjukdomen denna sednare gärgen icke himmades genom karantäner, skulle den efter nensklig beräkning på båda ställena bort upptrads så häftigt, att den snarare skulle hafva rasat ut på att år, än då, när många under kerantänernas skydd xunde tro sig trysgade mot densamma. Bstrakte vi läkarepersonalen i pesteller kolerajukhus, så skulle isynnerhet det turkiska fälttåge: kunna lära oss, att ett pestsjukhus var en verklig sraf för läkare, underläkare och sjukvaktare, då dersmot nämnde personer i tjenst vid kolerasjukhus rästan aldrig sjuknade. Rörande gången af koleraepidemien, då den 1831 Irog vesterut från Ryssland, träffande preussiska och isterrikiska karantäner, vill jag hemta följande ur n uppsats, som ordföranden för tyska läkareföreningen, hr d:r Rauch, härstädes förra vinter m:idielade: Sjukdomens tåg öfver Europa under de sista tretotio åren tyckes icke bafva Dbiifvit behörigen iaktstaget af kontagionisterna. Man glömmer, huru den ÅA Augusti 1831 anföll Wien, tretton månader sedonare Berlin; huru den i Februari 1832 på en gång angrep London och Edinburg; huru man väntade ,den vid Rhen, dit den icke kom, då den deremo! vi Mars 4832 liktidigt utbröt i Calais och Paris. fastän, såväl i England som Frankrike, de mellanliggande trakterna blefvo fria; huru den 1836 hann Still Neapel, men först i Augusti 1837 till Rom; sburu den 4833 blef införd (så hette det) från London till Oporto, och först ett år sednare kom till Lissabon. På hved sätt den kommit till Amerika, har man ännu icke kunnat förklara; den utbröt först 1832 i Quebeck, midt i landet, och ett helt sår sednare alldeles oväntadt i Newyork, hvarifrån den vidare fortsatte sin Våg. För Ryssland hafva dessa läror icke gått förlorade. Under det man 1830 inrättade karantäner, brydde nan sig icke derom 1847. Ja man kan påstå, att len mest storartade antikontagionist i Ryssland är cejsar Nicolau: sjelf, ty han lät år 1848, då helsosillståndet i Petersburg förespådde ett annalkande utbrott af kolera, i sitt eget stora palats vid Newa inrätta två skilda afdelningar till mottaganda af hastigt uppträdanda kolerafall bland sin omgifning. Stat:rådet d:r Bisch var läkare vid dessa afdelninzar. En opartisk läkare har i Ryssland haft tillfälle att observera koleran med och uten karantän, och som redan nämdt är, har denna med och utan karantän på dag och timme behöft nästan lika lång uid från Moskwa till Petersburg. Siväl 14831 som 14848 har koleran icke plötsligt anfallit Petersburg, såsom en fiende, som smygt sig zenom karantänen, (hvilket isynnerhet pesten gör i sådana fall), utan som en anmäld jobspost. Lång tid örut grasserade frossfebrar, diarrheer, kräkningar m. m. och strödda kolerafall visade sig flera månaler innan sjukdomen utbröt som epidemi. Ett sådant sporadiskt fall har hr d:r Grähs seu I mitt sjukhus, då han återvände från Moskwa, dit han af svenska regeringen varit skickad att studera koleran. Han besökte mitt sjukhus, hvarest vi hade gjort förberedelser till emottsgande af kolerssjuka, emedan man i Petersburg väntade kolerans ankomst. Den dagen, då hån besökte det, (d. 23 Nov. 1847), nade en tjenstflicka, som icke varit utom hus, blifvit angripen af den sporadiska koleran. Jag tog in henne å sjukhuset, och vid hennes åsyn förklarade han fellet för äkta kolera. Den sjuka låg väl ensam rummet, dock å allmänna qvinnoafdelningen, och köttes af samma sköterskor, som vårdade andra sjuke amt barnsängsqvinnor. Men koleran var ännu icke pidemisk, och ingen enda menniska insjuknade vi iare i hela huset. Omvändt åter, sjuknad2 icke, medan epidemien var häftigast, och mitt sjukhus ippfyldt af kolerapstienter, någon enda ef sjukhuspetjeningen i kolero, med undantag af en uppassare, som dagen förut! varit drucken ända till sanslöshet ich äfven dog i kolera. Medan epidemien skred från öster till vester, satte ig en belt annan sjukdom i rörelse från vester till ister, hvilken gifver forskaren anledning till betrake!ser öfver telluriska eller kosmiska inflytelser, nemigen potatissjukan. Hvilka åkrar har dea arvgripit, vilka icke; öfser hvilka vidsträckta ytor har den cke hastigt utbredt sig, under detatt den förskonat ndra af oförklarliga orsaker? Jag vill vid detta tillfälle icke befatta mig med 1ågot vetenskapligt hypothetiskt argumenterande öf:er epidemi och kontagium, utan öfvergår till unlersökningen, om karantänerna vid deras förra användande i åtskilliga länder hafva gagnat eller skadat ? De skada mer än de gagna (vid kolera): 1) Emedan de för ett helt land icke kunna så jan !hafvas, att man kan vara öfvertygad, att deinenstädes kringgås. Har t. ex. Sverige alls ings mugglare? Antagon:, att dess tullafgifter äro så inga, att det med den ärlighet, som tillhör svenska olket, icke lönar sig att smuggl2, så äro de ryska ullarna höga, och följaktligen kunna smugglerier mellan svenskar och finnar eller ryssar icke utelifva. Karantänslagarna blifva således efta i smått äckeade, medan man i stort handhafver dem med de märtsammaste uppoffringar och kostnader. Genom n enda oupptäckt öfverträdelse är hela nyttan af varje karantän tillintetgjord. 2) Försigtighetsmått i stort, som t. ex. spärrendet f ett helt land, passa för något momentant, icke ör något fortvararde. Koleran kan möjligen fyra rs tid grassera omkring Sveriges gränsor, ja den kan ill och med, ifrån att hittills hafva varit en epidenisk, hlifva en endemisk sjukdom. Sedan Oktober 847 har Sverige haft karantän; men koleran kan ckså lätt under 4850 och 1851 angripa särskilda inder eller städer i det öfriga Europa. Hafva då essa länder sinsemellan inga karantäner, så måste verige, om det vill vara konseqvent, fortfarande ntaga äfven alla länder för misstänkta, som drifva ri rörelse med det sjuka landet. Antagom till och ned, att sjukdomen befinner sig i Italien, så är det As sm Am As m ren KL a ns ms AM Bm — — em — a rm -——— TAI -M —