Aftonbladet – 24 september 1850, sida 2

m——H :H7z--—---—-—-—2;.Mmum mm MMMM honom en bölja uppåt; än sänkte honom en annån åter i djupet; och sålunda rullad i svallet, än med bröstet och än med ryggen uppe, höll han redan på att förlora medvetandet. Plötsligt kände han. fasta sanden under sig, Bränningen hade slungat honom mot:stranden. Uten tydligt begrepp, blott lydande sjeltbövarelseinstinkten, kföp han hastigt derifrån på händer och fötter, utan att märka det hän åter skyndade mot hafvet, som han ville undfly. Då sände hafvet en rofgirig våg mot honom och drog honom; tillika med baos ällför tfogna börda, åter ned i det våta djupet. Det-svartnade för hans ögon. Men. en annan våg lade bonöm åter. lekande på landet. Med: förtviflana ansträngning kröp han uppåt, tills han, i stället för sanden, kände en gräsbeväxt mark. Här nedsjönk ban skälfvande och andlös. Länge varade det innanban återhemtade sig och kunde uppslå ögonen. Då lossade han de fremmande händerna, som krampaktigt bade slutit sig öfver hans bröst, och signora Centis. unge följeslagare låg afsvimmad bredvid honom i det: solbelysta: gräset. Gossen tycktes i samma ögönblick komma till besinbing, men innu, likasom i en dröm, kunde han icke urskilja det härvararde från det förflutna, ej heller. de föremål, som omgåfvo honom. Liggande på ryggen, stum och orörlig, stirrade han med vidöppna ögon på himlen uppöfver sig. De späda, barnsliga dragen voro marmorstela. Öfver den bleka parhan och kinden klibbade en våt bårlock, som nedfallit under den gula hufvudbindeln. Är det du, arme Ceechino? sade Fortunatus, rörd af medlidande, och tog gossens kalla, våta hard, i det han till hälften uppreste sig. Utan ett röra sig vände Ceechino de stora svarta ögoven åt det båll hvarifrån rösten korb, stirrade lädge under it oredigt eftersinnande; uppreste sig derpå hastigt, raglade såsom en drucken omkring med osäkra steg, forskade rundt omkring sig med blickar fulla af fasa, och suckade yst med. darrande stämma: Min Gud, hvar är jag då? På Celibrigbs köSt, kära Hharn Jag var på skeppet, på skeppet... Utan tvifvel, men du var sedan på min rygg. ,