Aftonbladet – 24 september 1850, sida 2

en närmare definition på hvad hör förstår med äkta radikal,. Menas härmed en politiker, som theoretiskt föresätter sig ett mål med oafprutad konseqvens, klart genomtänkt och med orubblig fasthet omfattadt (således derutinnan fullt radikal); men som, i fråga om det praktiska nalkandet till detta mål, anser rätt vara att taga så stora steg som möjligheten medgifver, hvarken iner eller mindre; så har D. ÅA. intet skäl att under denna kategori inrymma en hop förvirrade tänkare, talare eller kanske rättast sagdt pratmakare, hvilka lika litet hafva ett klart mål för sin theori, som en ren plan för det praktiska närmandet till ett sådant mål. Om D. A., deremot, med äktas radikaler ej tänker sig annat än oäkta radikaler, d. v. 8. sådane, som endast gjort och göra opposition för att dymedelst söka trumfa sig fram till makten, hvarefter de: blifva lika diktatoriske och despotiske som tröts någon omasquerad ultra; eller vidare sådane, som, oaktadt all varm välmening för frihetens sak, dock hafva olyckan att dermed förena idel. konfysa begrepp och en rörig (nästan tranig) framställning, medan de ogeneradt och omedvetet springa öfver från den ena ytterligheten till den andra — då medgilva vi D, A, full rätt, att med vederbörlig .skärpa-efterhålla desse, af hvilka den första klassen ej annat är än kameleonter, och den andra narrar. Sedermera torde det väl-ock tåla vid att en smula betänka sig vid frasen. om det der ena sleget, som endast. skall vara från den allmänna, oinskränkta rösträtten i republiken till envåldsmakten eller den absoluta monarkien. Historien har sannerligen litet eller intet sådant alt förmäla. Visserligen öfvergick t. ex. det gamla Rom från republik till casarisk monarki, en art diktatorisk eller imperatorisk styrelseform utan. konstitutionella garantier. Men hvad var då Rom för en republik? Kan den till något mer än blotta namnet jemföras med hyad i våra dågar förstås härmed? Hade väl i den s. k. romerska republiken, på den tiden då cesarernes välde uppstod, folket något att säga i politiken, på ett så beskaffadt sätt, som : kan -ställas i bredd med den nu till tals komna allmänna, oinskränkta rösträtten? Och — för öfrigt — uppkom väl den casariska envåldsmakten såsom ,etf steg? utgjorde den ej tvertom en länk i kedjan. af en oändlig mängd i romerska staten småningom tillvägabragta öfvergångar, minst räknadt ända ifrån de Gracchiska oroligheterna. till Julius Öxsar? — Om åter D. A. med sin historia om det ena steet, det vill förmodligen säga: den ringa skillnaden,, som i sjelfva verket skall företfionas emellan republik med oinskränkt rösträtt och absolut monarki, velat anspela på England, som efter Cromwell, tout dun coup som man säger, kom -u: der Stuartarnes välde igen, så hgger äfven häri en förvillelse. För det första kan väl icke den Cromwellska republiken nämnas, då man talar om en republik med allmän oinskränkt rösträtt; och för det andrå, om man ock vill låta Englånd under hans protektorat heta republik, så måste man påminna sig, att detia land, efter Olivers död och Richards. skiljande från makten, alldeles icke föll under samma despotism som före 1649, eller blef åh lika absölut monarki ånyo, oaktadt Carl II uppsteg på Stuartarnes thron, och detta väl kan sägas hafva skett genom en statskupp, således med p,ett steg,: åtminstone räckte den härmed uppkomna absolutismen ej längre än till 1688, hvars hvälfning väl var en repetition af 1649.i mildare form, och i sjelfva verket till engelska konstitutionalismens stärande uppbemtade frukterna af det Cromwellska decenniet. Man ser således, alt detta sistnämnda. visserligen. ej var förgäfves, likasom man icke harstort skäl alt tala om det nakna en; väldets återupplifvande under Cårl IL och Jakob HH, då tvertom den engelska absolutismen under dessa regenter drog sina. sista, suckar och bortandades sitt Jif. — Vill D.A. slutligen med sitt resopnemang hufvudsakligen hafva ögonen kastade på det republikanska Frankrike, som under Napoleon öfvergick till kejsarevälde med dinskränkt makt, så här detta visserligen händelserna mera för sig; men man kan likväl ej begagna ens detta exempel såsom. en absolut I bekräftelse på den af D. A. framställda satsen, emedan många särskilda omständigheter dervid måste tagas i betfäktande, såsom åa ena sidan Idet stora felet af konstituerande församlingen latt föreskrifva, det icke samma personer två gånger å rad kunde väljas till representanter, Ihvarigenom de allmänna årendena på en gång måste komma i helt. nya händer; vidare presternas och. adelns förräderi, utflyttning och löfvergårg till fienderna, samt de europeiska makternas kögalition mot Frankrike rå. m., hvilket snart sagdt. genom ett nödtvång födde af sig konventsregeringen och terrorismen ; samt å andia sidan blåndskenet af n ovanlig, nästan lunderbar krigsära, förutan hvilken, jemte folIkets behof af lugn, Napoleon visst aldrig hade . kunnat rycka till sig väldet. Men hvad, som synnerligen bör anmärkas mot den ifrågavarande artikeln, är det insi.Idiösa deri, man ursäkte oss; detta wtryck, att JAllehanda de!s sätter benämningen radikaler I vid sidan åf socialister och komminister, för latt skära alla öfver en kamy dels också Iikasom tager för gilvet — åtminstone: kan man Idraga denna slutsats af ordställningen — att Iradikalernes syftemål är en republik med oinLV P noe 1 EN I ir AN NN