Aftonbladet – 18 september 1850, sida 2

Tk Kanhända i de aristokratiska städerna. Hos oss an dra, bergländervas frigjorde undersåtare, skulle snarare hemkärlek och hemsjuka hafva vuxit Verkligen? Akta er sir F rtunatus Lintbi, jag kan sjunga Kuhreihen! ) Sjung ni bara ;Jag är alls icke grym. Men denna sjukdom är någonting löjligt hos er, sehweizare.n ; ,Hvarje folk har sina egenheter, sir: Mången af oss dör af längtan till sitt fädernesland, när han är borta derifrån; och mången engelsman dör, pär han är hemma i sitt fädernesland af afsmak för detsamma eller så kallad. spleen, så snart han ej kan utvandra.n Har ni varit i England ? Två år i London, Liverpool, Manchester. Jag såg mycket som glimrade der, af hvilket icke allt var guld.n Men duck dexstörsta bandelssiäder i veriden, de stör sta flottor, de största fabriker och anna! hvarom ni i ers klippdalar väl aldrig drömt. 5 ; sUtan tvifvel, till exempel, den största fattigtaxa, den största nationalskuld... God dam! sir Fortunatus Linthi, dock inga frazsyska soldater, annat än som få eri är det något annorTunda hös 03s än 1 ert napoleonska weiz, som icke mer är det gamia fria. Tala pi biott öppet. Här har ni ej att frukta någon korpral från Frankrike. Vi åror på ett af Albions områden, på hafvet, och ni är fri, som vore ni på engelsk grund, den europeiska frihetens sista tillflykt Herr Linibi skakade leende hufvudet och sade: Vi må ingendera skryta.n Hvarför skakar ni på hufvudet ? Jag tänkte på edra radikaler, på edra irländska katoliker, på det ledband i hvilket qvinnorna... skola: vi albryts? Vore j:g ej sehweizare, viile jag vara en.af der fria Nordatserikas wcdborgare. Hvarför icke helire en af Botany-Bays medborgare?s frågade sir George med. eit fint, elakt leende: ) En schweizisk vallbjonssång som sjungen i andra länder ofta säges göra schweizaren hemsjuk,