Aftonbladet – 14 september 1850, sida 3

ledstången med blicken riktad på vågornas dans. Fortu nato förstod inbjudningen och vår genast bredvid honom Förlåt min oartighet!, hviskade gossen, utan att s upp på honom. Man blir narraktig här på skeppet a ledsnad. Är det ännu långt till Sicilien ?n Kaptenen talar ännu om mera än åtta dagar, så vid vinden icke blir mera gynnande. Ack, saliga äro de dödal! snyftade gossen. Hvarför de döda, och icke lika så väl vi? De andas ju icke i sin graf, men vi, äro icke vi lef vande begrafna i vår?n . vÄr det icke din skuld, kära barn, att du undvike det öfriga ressällskapet? Hvarför går du och din signor för oss andra såsom aftonstjernan ty värr först upp, nä solen går ner? Cecco snyftade sakta för sig sjelf vid denna fråga, ka stade en skygg blick bakom sig efter sin herrskarinna ocl sade, under det hans svarta ögon genomträngande, me hastigt träffade Fortunatos: Ni är ingen toskanare, trots er dialekt. Också ger jag mig icke ut derför, jag är från Schweiz. Tänkte jag inte det! ropade gossen med liflighet oc! blickade ånyo, men flyktigt i grannens ansigte. OÖ, herr ligaland, der den källa solen aldrig kan smälta snö oc is; men der hjertat slår varmt! Jag kände några af edr landsmän på Sicilien. Har ni vänner i Messina ? En officer af regementet Wattenwyl. Förmodlige får jag det nöjet att återse er der? C-ceco svarade icke, utan rynkade ett ögonblick pan nan och sänkte hufvudet så djupt han kunde, men fo hastigt åter upp-och frågade: Ni är alltså militär ? Född krigare, som hvarje schweizare.n Och går till regementet Wattenwyl? Till schweizerregementet Frohberg, som skall upp rättas i Malta z Så fortsattes samtalet emellan dem öfver de likgiltiga ste saker; men den unge kreolens själfulla åtbörder, han egna petoning af åtskilliga ord, och i synnerhet mån ga af hans tankar, hvilka tycktes långt upphöjda öfve bans ålder, gjorde allt hvad han yttrade tilldragande. Der jemte fann signor Fortunato i pagens ansigte, då det när