Aftonbladet – 14 september 1850, sida 3

lanashöldlagens tegel till byggnaden synes påtagliger framkallad, och borde ej,såsom framställdi enskild handbref till hr Jandshöfdingen, hafva ländt lands böfdingeembetet till efterrättelse. Awvt så likvälskett vill förråda -att hr landshödingen i egen sak, wil egen fromma, utöfvat ett obehörigt inflytande på landshöfdingeembetet. Försöket att ställa sig bakon hr öfverste Hjelm, måtte således vara en absens, t; det tjenar endast att närmare belysa de machinatio ner, hvilka lära i denna affår egt rum. Landshöfdingeembetets alltför bestallsamma moti: till rä tfärdigande af den puff, det gjort för lands höfding Nermans tegeltillverkning, att nemligen hen tegelbruksanläggningar skötas af en från utrikes or anskaffad tegelslagare, skulle visserligen cj förtjen: att upptagas, om det ej vore för att ådagriägga em betets brist på skäl. Detta bar bland annat emo sig felet att ej vara sanst. Landshöfding Nerman tegelslagare är ej till Skälby anskaffad från utrike ort, utan genom en murmästare i Calmsr förskrifver från Skåne, men han lär vara född tysk. Hr landsböfdiog Nerman, som sjelf, enligt hväc jog ofvaa anmärkt, råkat i motsägelse till landshöf dingeembetet, kar trott sig särdeles fyndig i uppsö tandet af motsägelser hos mig och kepten Menner skantz. Sålurda har han funnit en motsägelse deri att vi uspgifvit oss kunna lemna tegel till för kro nan fördelaktigare vilkor, än dem han betingat sig oaktadt vi ej officielt kände priset. Visst misslyckades det för mig att vid landshöf dingeembetet få lösa afskrift af kr landshöfdingen anbud till fångvårdsstyrelsen, men så hermlist kund: dock anbudet ej hållas, att icke vi temligen -äker kände siffran och i allt fall visade sig af sätiet fö frågans behendling, att vi iogenting riskerade v d at urderbjuda hr landshödingen. Vi misstogo oss e heiler. En annan motsägelse skulle ligga daeri, att j:g som 8arrenderar Barkestorp och fioner för mig för delsktigt att utvidgs tegelbruzet der, anser en sådar anläggning i framtiden graverande för Skälby. ÅA: då hr landsböfdingen och Skälby — person oct egendom — detsamm2? Jeg har utvidgat tegelbru ket vid Barkestorp i ho; p om min fördel, ej påstå: ett det skett till förmån för egendomen, som i all fall ej är boställe och hvars graverande eller förbätt rande för framtiden i så måtto rör mig sjelf, son den inzekafves på lifstid af min ssärmor, och mir hustru eger närmaste arfsrätt till densamma. Någor (ramtidsrätt till Skä!by har br landshöfdingen, oak tadt de försök ban derom lärer gjort; ej lyckats för värfva. : Hr landshöfdivgen bar jemväl forskat efter min: motiv:r till den h:s högofl. justitiekanslersembete gjorda armälaänv, och det vill synas, som br lands böfdingen hads3 svårt att tänka sig en handlicg utar egennytta. Jag anser det vara motiv nog, om jeg genom min anmälan hos höglofl. justitiekansles-em betet lyckats för framtiden förekomma sådana åtgärder, som de af mig anmärkta. Hr landshöfsingen har låtit mig i sin förklering veta, att han förskaffat sig laglig rättighet till tegel bruks bedrifvande på Skälby. Det är just hvsd jog förmodade han skulle göra; men jag anade ej, bvad icke heller lårer undgå höglof. justitiekan:lersembe .ets uppmärksamhet. at denna förmenta rättighet blifvit beviljod på så svaga grunder, som åberopan: det 27, år 4720 utfärdade, reskript och cirkulär cm .egelbruksanläggpingar i allmänhet, bvilka föreskrifer: tvifvelsutan längesedan blifvit ändrade genom nyare förfoltaingar, somt på den märkvärdiga uppgiften, att de bostället tillhöriga egor, från hvilka lera afbemtas, till följd af jordens läge cch beskafsfenhet samt det sätt, hvsrpå lertägten verkställes, icke genom denna sednare blifva oanvändbara för ssädesoch gräsväxter, ulan fastheidre i sådant vafseende förbättras. Om denna uppgift håller streck, innehåller den en så vigiig upptäckt, att d.r ofelbart skall göra epok icke blott hos oss, utan i aela den odlade verlden, och, om hr landshöfdingen j tagit patent på det nyuppfunna sättet, vore vä, om det blefve snart offentlig jordt. Landshöfdingeembetet har, med högtidligt allvarlig nin, liksom för att afskräcka mig och andra från ul granskning och allt klander af dess åtgöranden, illåtit sig emot mig åberopa 46 af höglofl. justitiekenslersembetets instruktion. Lika litet lärer högof. justitiekanslersembetet, efter öfvervägand2 af hvad . denna sak förekommit, finna besegde tillämplig mot mig, som laudshöfdingeembetets anstötliga skrifätt och vanmäktiga hot kunna, såsom syftningen lermed syees vara, förtsga all verkan af mina styrkta ippgifter och derpå fotade reflexioner, dem embetej j kunnat vederlägga. Huruvida min armälan och le faktiska omständigheter, hvarpå den är grundad, öra föranleda lega åtal emot hr lands öfding Ner nan eller landshöfdingeembetet, öfverlåter jag åt vöglofl. justitiekans!ersembetet :tt bestämme. Calmer och Ryssbylund den 4 Aug. 4850. : ÅA. C. Raab. Till höglofl. Justitiekanslersembetet ! S dan hr landshöfdingen och riddaren Nerman till esvarande bar upptagit äfven det yttrande, hvari tenom jeg i min mån urderstödde de anmäkninjar, som af friherre A. C. Raab hade blifvit inför nöglofl. justitiekanslersembetet framställda mot hr andshöfdingens förfarsnde i afseende å en murtegeleverans till det vid Calmar under byggnad varande nya cellfängelset, måste jsg utbedja mig, att få göra några erinringar öfver hvad hr lardshöfdingen såurda emot mig har anfört. Då hr landshöfdingen yttrar, att jag låtit förmå vig instämma uti friherre Rasbs klagan, tyckes hr andshöfdingens mening vera, att jag, genom någor innan inflytelse, än min egen på full kännedom om örhållandet grundade öfvertygelse, ska!l hafva blifvit örledd att understödja friherre Raabs emot hr landsvöfaiogen riktade anmärkningar; och då hr landshöfdingen vidare säger, att jag sjelf i min skrift låit förstå, att motivet till min åtgärd vore egen för: lel, synes hr landshöfdingen derigezom vilja tillkrifva mi:t genom hr landshöfdingens hsndlingssätt 1ttalade omdöme en dylik mindre god och rättmäig anlednivg. Och för att styrka hvad jag förut egt, änser jag mig derföre skyldig förklara, i afsende å mina förment egoistiska bevekelsegrunder, tt när jag nämnt mig hafva velat leverera murtesel för nästkommande års byggnadsarbete vid cellävgelset til vida bättre pris än hr landshöfdingen yckats betinga sig, har jeg så mycket mindre derned uttryckt någon ssknsd öfver förlusten sf denna everans, som jeg densamma förutan icke brister full sättning för allt hvad jeg vid mitt egande tegeloruk hinner tillverka, utan jag önskade dermed tillkännagifva att jag, genom min konkurrens med hr andshöfdingen, om sådan hade varit mig tillåten. kulle tvingat hr landshöfdingen, om hr landshöfdinen ville behålla leveransen, att nedsätta sina anpråk till förut i orten gällande priser, och derige nom hafva beredt åt Kongl. Maj:t och kronan en ganska betydlig vinst; — och angående de förledeler, hvaraf jag skall låtit locka mig, att jag, innan ag afgaf mitt af br landshöfdingen besvarade yttande, hade haft tillfälle genomläsa de flesta och nest väsendtliga af till seken hörande handlingar, ch på grund af deras innehåll bos mig stedga den jfvertygelsen, som sedermera inhemtsde upplysninsar, lika litet som hr landshöfdingens afgifna förslaring, ingalunda ha förmått hos mig rubba, eller utt hr landsköfdiogen icke har handla. med all den ;ranniagenhet, som jag anser att hr landshöfdingens anehbafvande höga embete hade bordt af hr landsUTTAGEN FE te PE Nr Sr UR