Aftonbladet – 11 september 1850, sida 2

vackra landtgårdar och fabriker! Från Wisconsin till Neworleans skall det vara såsom en stor gata af 300 (franska) mils längd, hvarest städerna äro husen. Men då skall man icke längre hafva den besynnerliga syn, som nu gör seglatsen på Mississippi, isynnerhet om nätterna, så egen. Hvarje ögonblick ser man stora svartoch hvitmålade ångbåtar med sina skorstenspipor skjuta förbi, uppkastande oerhörda massor af blåaktiga gnistor, som blossande nedfalla i flodens svarta bädd. Dessa ångbåtar förtära oerbörda qvantiteter bränsle. De äro i öfrigt byggda af dåligt hoptimrade bjelkar och endast bestämda till att vara några få månader. Som flammande pilar fiyga de åstad på böljorna, förtärande hela skogar; än förgås de genom eld, än genom vatten, någon gång med tillbjelp af båda dessa elementer. Inogenting är vanligare än alt få höra att Mississippi uppslukat två eller tre sådana ångbåtar med både besättning, passagerare och allt. Seglatsen på Mississippi är en verklig symbol af den amerikanska civilisationen. Anda till den punkt, hvarest den sammanflyter med Ohio, är denna oerbörda flod betäckt med så olikartade befordringsmedel, att det blifver omöjligt att uppräkna eller heskrifva dem; de flesta äro ångbåtar, hvilkas däck är öfverfyldt med resande; än sjunka de af sig sjelfva; än stöta de tillsammans med ett annat fartyg och gå till botten i sällskap med detta. Sådant bryr man sig icke mycket om; i Amerika är man icke nogräknad med ett lif mer eller mindre. Här ser ni liksom hvita berg, hvilka likna höstackar och simma majestätiskt på vattnet. Det är balar med bomull, som äro uppstufvade på en bredd af 4 å 5 alnar, och på en längd af sexton å tjugo. Längre bort möta vi pråmar som endast äro bestämda att gå ned för