Aftonbladet – 9 september 1850, sida 3

annan framställning af berr friherren. Han ansåg det nemligen vara omöjligt, både för honom och andra tegelbruksidkare i orten, att, inom de i auktions-kungörelsen utsatte levererings-tider, kunna åstadkomma en så stor tegeltillverkning, som var i fråga, hvarföre han ordade något om bestämmandet af ändra levererings-tider, derpå landshöfdingeembetet gaf till svar, att auktionsvilkoren i detta afseende voro af kongl. fångvårdsstyrelsen kestämda och följaktligen nu icke kunde af landshöfdingeembetet ändras. Att hr friherrens ordrika andraganden ej upptogos i protokollet, kom sig helt eckelt af den orsak, att det icke är brukligt, beböfligt eller lämpligt, att i protokollet öfver en upphandlingsauktion intaga de samtal med spekulanterse, som före utropen kunna förefalla, för bestämmande eller sammanjemkande af vilkoren. Af det murtegel, som skulle levereras i Juni, Juli, Augusti eller September månader, utbjöds först, efter herr friberrens önskan, ett parti af 1450,000 st., hvarå hr friherren, utan det ringaste förbehåll eller något vilkor af hvad beskaffenhet som helst, gjorde enda anbud, som å denna vara vid auktionen förekom, aemligen med 23 rdr banko för tusendet. När alla utropen voro slutade, var klockan omkring !, 3 på eftermiddagen, men landshöfdingeembetet stannade likväl qvar på embetsrummet tiil öfverläggning med arbetschefen, under det inroparne qvardröjde i yttre rummet; och, efter knappast !, timmas förlopp fingo inroparne, vid förnyadt företräde, de besked, som i protokollet omförmälas. Sådant var förloppet af ärendets handläggning. före och vid auktionen; och landshöfdingeembetet vågar hoppas och förmoda, att kongl. justitiekans!ersembetet skall upplyst finna, att iandshöfdingeembetet dervid förfarit med den sorgfälligaste aktgifning -på sina embetspligter. terstår nu att vidröra hvad landshöfdingeembetet, uti anmärkte hänseenden, åtgjort eller uraktlåtit efter auktionen. Samma dag som auktion:protokollet skulle till kopgl. fångvårdsstyrelsen öfversändas, eller den 9:de sistl. Februari, inlemnade hr landshöfdingen Nerman till landshöfdingeembetet en skrift, hvaruti han, med bifogande af en promemoria, som innefattade anbu-j det till leverering af 500,000 tegel till fängelsebyggnaden, begärde, att landshöfdingeembetet måtte, il anledning af samma anbud, vidtega den åtgärd, som funnes lämplig. Af besagde promemoria har landsböfdingeembetet hos kongl. fångvårdsstyrelsen begärt! och erhållit den afskrift, hvilken landshöfdingeembetet har äran här bilägga. På sätt kongl. justitiekanslersembetet beragade deraf inhemta, erbjöd hr landshöfdingen Nermen sig att leverera nämnde parti tegel efter hand, dels under loppet af Augusti och påföljande månader innevarande år och dels inom Maj månads utgång nästa år, emot betalning af 95 riksdaler banko per 4000:de. Då herr iandshöfdingen således hade förbehållit sig andra levereringstider, än kongl. fångvårdsstyrelsen föreskrifvit, kunde landshöfdingeembetet naturligtvis icke an-! taga anbudet, hvilket, i annat fall, hade kunnat ske, helst priset icke öfversteg det, som friherre Raab vid auktionen betingat och fått antaget. Men då herr landsböfdingens anbud var till alla delar bestämdt och syntes bereda en utväg för honom att till den förestående byggnaden, för måttligt pris, bekommal erforderligt tegel, om fcke alldeles så skyndsamt, som föreskrifvet var, likväl inom sådana tider att byggnadsarbetet kunde i år betydligt avancera och vidigt nästa år fortsättas; så ansåg landshöfdinge embetet sig icke böra underlåta att, i sammanhang med redogörelsen för auktionsåtgärden, till kongl. fångvårdsstyrelsen, för vidare pröfning, öfverlemna besagde anbud, dervid landshöfdingeembetet icke eller borde elier kunde undgå att, för egen del, afgifva yttrande i afseende på anbudets antaglighet. I detta hänseende måtte landshöfdingeembetet taga i betraktande att, vid den eljest ovanligt talrikt be sökta auktionen, icke uppträdt flere än en enda spekulant på tegel: att denne icke gjort anbud på mera än 450,000 st.: att, enligt hvad landshöfdingeembetet hade sig särskildt bekant, de större tegelbruken i orten voro för längre tid sysselsatte i och för redan åtagna leveranser, och det således icke var sannolikt att kongl. fångvårdsstyrelsen, genom att förkasta herr landshöfdingen Nermans anbud, och föreskrifva ny entreprenadsuktion eller andra upphandlingsåtgärder, skulle kunna, utan en betydlig prisstegring, uppnå det först åsyftade ändamålet, att få hela tegelpartiet levereradt före September månads utgång detta år. Vid den på auktionen följda öfverläggning, hvarom protokollet lemnar upplysning, hade också arbetschefen, hvilken, i följd af sitt yrke och den närmare befattning han egde med ifrågavarande byggnadsföretag, borde förutsättas hafva gjort sig noga underrättad om de förhoppningar, man kunde göra sig i afseende på tegels erhållande i orten, yttrat den förmodan, att det parti af denna l vara, derå vid auktionen ej gjordes anbud, icke skulle kunna utan längre tidsutdrägt bekommas. Det borde icke heller lemnas ur sigte, dels att herr Tlandshöfdingen Nerman icke fordrat bögre betalning, län friherre Raab, eller 25 rdr per 1000:de, hvilket ij kostnadsförslaget med 3 rdr för lika qvantum unpderstigande pris, var, enligt hvad herr friherren uti MM mm FR RR rr RA RR AA HR mm mL i sedermera inlemnad skrift uppgifvit, så lågt, som det under vanliga förhållanden gäller i orten öch ; således, med.afseende på det nu ökade tegelbehofvet, måste anses särdeles billigt och antagligt, samt dels ,Jatt chefen för kongl. fångvårdsstyrelsens byggnadsj kontor herr öfversten och riddaren Hjelm, vid be sök härstädes sistlidet års sommar, efter det har ;tagit kännedom om flere här i orten befintlige tegel . bruks tillverkningar, gifvit tillkänna, att ban funnit Skälby murtegel vara det bästa och således, med afiJseende på det nu ökade tegelbehofvet, måste anses -Iserdeles billigt och antagligt, samt dels att chefen för kgl. fångvårdsstyrelsens byggnadskontor, br öfversten och riddaren Hjelm, vid besök härstädes sistl. års sommar, efter det han tagit kännedom om flere r)här i orten befintlige tegelbruks tillverkningar, gifef vit tillkänna att han funnit Skälby murtegel vars I det bästa-och således önskade att detsamma förelträdesvis måtte användas till cellfängelset. Under sådane förhållanden hade landshöfdinge-embetet na: turligtvis all anledning att tillstyrka ifrågavarande Janbuds antagande. Kännedomen om den betydliga . Jutvidgning, hr landshöfdiogen gifvit åt sine tegelel bruksanläggningar: dessas belägenhet på allenast om, kring . mil från byggnadsplatsen, äfvensom der ejomständigheten att de med drift Fer SE FORA skötas af en från utrikes ort anskaffad tegelslagare, lemnade landshöfdinge-embetet skälig anledning til) det af friherre Rasb anmärkta yttrande, att nämnde anbuds antagande förmodades leda till otvifvelaktig visshet om levereringons noggranna fullgörande, hr landshöfdingens anbud blef godkändt af kgl. fång vårdsstyrelsen genom bref af den 49 Februari, hvilaluot hlt ankomden 22. Emedlertid hede friherte pRaab den 49 eller 20 Februari hit inlemnat en här påförut åberopad skrift, innefattande en i högsta måtte pt )obestämd anmälan om leverering af tegel till fängelsebyggnaden. Denna skrift, hvaraf landshöfdingeembetet förskaffat och här bifogar en afskrift, ble! den 21 i bessgde månad af landshöfdinge-embete eöfversänd till kongl. fångvårdsstyrelsen, som dock, i-bref af den ö Mars, förklarade att något afseende tt jderå ej kunde fästas. Landshöfdinge-embetet vågar föreställa sig, atticke r,heller i dess nu utredda åtgärder efter auktioner n.Ikan förefinnas något, som med skäl må anses fel 1 Jakfigt. Hr friherre Raab synes välfordra, att lands np Ihöfdinge-embetet, efter emottagande af hr landshöf n